I går kväll var jag tillsammans med några hundra andra Göteborgare på biograf Draken för att se filmen Home.  En film från ovan gjord av Yann Arthus-Bertrand. Han har använt sig av en helikopter och en filmfotograf och tillsammans har de flugit över 50 länder och tagit närmare 470 timmar råfilm som sedan kokats ner till en timme och trettio minuter. 

Resultatet är otroliga bilder och budskapet är att vi har problem men att tillsammans kan vi lösa dem.  Ja, det är klart att vi kan lösa dem - men till vilket pris och vem ska ta kostnaden? Blir det de rika länderna eller blir det, som så många gånger tidigare i historien, de fattiga som får ta den största smällen? Det framgår inte av filmen.
 
Frågan om hur klimatåtgärder i u-länderna ska finansieras är nog den viktigaste olösta frågan för att förhandlingarna i mexikanska Cancun i november ska ha någon chans lyckas. Löftet från de rika länderna i Köpenhamn var att bistå U-länderna med 30 miljarder dollar under åren 2010 -2012 . Tanken är god men det händer inget, ty en viktig detalj är inte löst. Nämligen; vad ska pengarna användas till? 

Jag befarar att vi har nått ”point of no return” och för varje dag som går blir kostnaderna för anpassning till en temperaturhöjning bara högre.

Filmen Home kan du se i dess hela längd på YouTube.

Jag kom hem från en resa till Shanghai i förra veckan. Jag har varit där ett antal gånger det senaste året med anledning av Stenas engagemang på Expo2010.  Vid varje besök har jag förvånats över hur rent det är i staden. Temat för utställningen är ”Better City Better Life” kanske är det därför som man på inget ställe i denna mångmiljonstad ser skräp liggandes, allt är rent och snyggt. 

Väl hemma möttes jag av feta rubriker på Göteborgs-Postens framsida där det stod ”Många är lata i Göteborg, politikerna vill bötfälla dem som skräpar ned". Artikeln handlar som så många gånger förut om nedskräpningen vid våra återvinningsstationer. Jag tror inte att folk är lata, man har helt enkelt tröttnat på ett system som är föråldrat och som i motsats till andra länder överhuvudtaget inte utvecklats under årens lopp.
  
Vi är inte bäst i världen som en del vill få oss att tro. Efter valet är det kanske dags att politikerna tar sig en funderare över hur vi ska ha det framöver med det aldrig sinande avfallsflödet.

foto Peter Domini

Semestern är över, det har varit en skön sommar till större delen tillbringad i båten på västkusten med en veckolång avstickare till Läsö. Ön är fantastisk där den ligger ute i Kattegatt. Milslånga sandstränder och raka fina cykelvägar, det danska gemytet därtill. Denna sommar fick jag uppleva på nära håll hur svalor tränades i konsten att fånga insekter, som är deras huvudsakliga föda. Ungarna som troligtvis lämnat boet bara några dagar tidigare satt ”snällt” på vår akterförtöjning och tittade på när föräldrarna flög omkring och fångade insekter. Emellanåt kom de och stoppade en godbit i näbben på någon av ungarna. Genom att studera de vuxna fåglarnas beteende så lär sig ungarna och tränas för att klara sin framtida försörjning.

När jag satt där och iakttog detta skådespel som varade nästan hela dagen, kom jag att tänka på Stenas traineeprogram som startar i januari 2011. Ett program där 18 personer skall tränas till att bli framtida specialister och ledare inom Stena Metall-koncernen. För att hitta dessa kommer vi att använda oss av sociala medier, som facebook, twitter och bloggar.
Svalorna får nöja sig med att kommunicera med hjälp av kvitter

foto Peter Domini

Det gångna året visar att variationerna i väderleken har ökat. Efter en ovanligt kall och lång vinter har vi haft en sommar med en blandning av sol och regn på ett sätt som känns behagligt. På andra håll i världen ser det annorlunda ut. Ryssland upplever ett tusenårigt värmerekord, enligt egna forskare.

Det medierna rapporterar om är alla bränder som ställer till med stora hälsoproblem. När elden är släkt så minskar eller försvinner problemet ur vårt medvetande. Men vad händer i  Sibirien i värmen med de enorma mängder metangas som ligger lagrat i permafrosten , frigörs den nu? Om så är fallet så är det ett större problem ur ett långsiktigt perspektiv än dagens bränder.
 
På andra håll i världen regnar det i så stora mängder att det lett till översvämningskatastrofer. Detta är inget nytt - deltaområdena vid de stora asiatiska floderna översvämmas så gott som vid varje monsun, skillnaden i år är att nu sker översvämningarna även i mer höglänt terräng. Min undran är: Var har klimatdebatten tagit vägen ?

Jag har garderat mig med några kubikmeter brasved ifall vi får en uppleva en lika kall vinter som den förra igen.

foto Peter Domini        Björkös nya "Fiskebo, Kafé och Frisörsalong

Tidigare i min blogg har jag skrivit om ”Fiskeboa” här på Björkö som brann ner. Det intressanta som hänt är att man på samma plats byggt ett nytt hus, där det numera inte bara inryms  en fiskaffär utan även ett kafé och en  frisörsalong. Detta hade troligen inte hänt om inte olyckan varit framme, liknande exempel finns i spåren efter tsunamin och efter orkanen Katarina m.fl. En som skrivit om detta är Naomi Klein hon med boken No Logo. 
Bokens titel är "Chockdoktrinen" och finns i pocket, något för hängmattan kanske?

Nu går jag på semester.

Båten är stuvad och seglatsen går dit vindarna bär, Danska Läsö är ett av målen, där kan man hyra sig en cykel för att ta sej till saltsyderiet , där man än idag producerar ett mycket gott salt på  traditionellt vis. Ha en skön sommar !

foto Peter Domini

För några veckor sedan fick jag ett mail till bloggen där jag ombads att ge ut min adress,  personen i fråga ville skicka något som var ”relevant” till mej. När jag kom hem efter att ha varit i bortrest  låg ett tjockt kuvert i posten, nyfiket öppnade jag det för att finna en liten plastbox med tre lim tuber och ett följebrev med rubriken ” Svenskar slänger sina trasiga saker trots att de går att laga”. Det är så sant som det är sagt att vi slänger i stället för att reparera, har vi glömt bort konsten att reparera eller bryr vi oss inte ? När jag gick i skolan fick vi pojkar i syslöjden lära oss att stoppa strumpor, en konst som jag tror har gott förlorad bland dagens unga. Har vi glömt bort att mycket av det som vi tror inte går att laga faktiskt gör det med bland annat  moderna limmer.   Avfallshierarkin börjar  med att minimera avfall genom att återanvända, återvinna, energiutvinna och slutligen om ingen annan lösning finns deponera, eller som någon sagt ”avfall blir det när fantasin tar slut.

Tack! Åsa för påminnelsen och för lådan.

foto Peter Domini

Stena koncernen står som huvudsponsor till Stena Match Cup´10 som just nu pågår på Marstrand i Bohuslän. Tusentals människor väntas besöka ön under de sex dagar tävlingarna pågår, och när människor samlas för att se på tävlingar så uppstår avfall. Stena Recycling har därför ställt ut en mängd sopkärl på ön under dessa dagar, samt att man dessutom har engagerat ett antal ungdomar från Marstrands Segelsällskap för att hålla rent ifall någon skulle ”tappa” något skräp. För det är väl ingen som kastar något på marken avsiktligt.

Foto Peter Domini, Lagos i Nigeria.

När Thor Heyerdahl en gång tog flotten över havet som var sammansatt av balsaträ, så var syftet med Kontikiäventyret att visa att människan hade seglat långa sträckor över havet långt innan hjälpmedel som kompass och dylikt fanns att tillgå.

Detta långt innan plast började spridas över vår planet.

Syftet med Plastiki ,som är ett segelfartyg byggt av PET-flaskor, är att visa att vår tids hantering av plast inte är hållbart, så länge vi inte samlar in och återvinner allt. Och då menar jag ALLT. På flera håll i världen förs sedan länge en debatt om ett förbud av plastpåsar alternativt skatt på dem. Det finns redan samhällen som förbjudit plastpåsen, vilket är fullt förståeligt när man ser vad de ställer till med ute i världshaven. Det kommer att kosta otroliga summor att rensa haven från ”plastgeggan”.
Denna naturkatastrof talas det mycket lite om.

När nu råvaran flödar ut okontrollerat som den gör utanför USA s kust då finns det en syndabock. Det är myckey lättare att hantera än om vi alla är syndare; för vem ska då betala?

foto Peter Domini

foto Peter Domini

Det senaste halvåret har naturen visat att det är den som bestämmer över min vardag på ett tydligt sätt. Det började med att jag i en månads tid fick stiga upp en halvtimme tidigare än normalt för skotta snö för att överhuvudtaget komma iväg till jobbet. När snön väl smält så kom askmolnet och ställde in ett tvådagars möte i Glasgow.

I går satt jag och förberedde ett föredrag till ett seminarium i Sosnowiec i Polen när det plingade till i datorn och en ruta med Urgent –Important dök upp. Mailet var från arrangören av seminariet i Polen som meddelade att det blivit inställt på grund av de stora översvämningar som råder i området. Helt plötsligt fick jag tre tomma dagar i nästa vecka. Tack och lov så har jag inga problem med att fylla dessa dagar med andra uppgifter, det är väl bara att acceptera att det är naturen som styr våra liv och inte tvärt om, om man nu till äventyrs skulle tro det.