I helgens Göteborgs-Posten kunde man läsa en debattartikel med rubriken ”Klimatfrågan kräver en ny global etik”. Den var undertecknad av en rad kända namn. Artikelns författare menar att klimatfrågan inte enbart kan lösas med ny teknik, utan med ny etik där vi visar hänsyn till de som drabbas mest av klimatförändringen: människor i underutvecklade länder samt kommande generationer.

Frågan har stötts och blötts i ett antal år utan att vi kommit någon vart. Inte minst vid de olika globala klimatmöten som hållits, nu senast i Rio. Alla talar om minskad konsumtion och man kan konstatera att framförallt det osäkra läget för ekonomierna söder om Alperna gör att försäljningen av sällanköpsvaror som husvagnar, husbilar, fritidsbåtar etc har minskat avsevärt.

Vad gör då folk med sina pengar? Lägger dem i madrassen? Troligtvis inte. Läser man tidningarna så ser man att resandet till varmare länder ökar, vilket är fullt förståeligt efter denna sommar. Men samtidigt påverkar även den typen av konsumtion klimatet.

Jag var på en konferens om bilskrotning i Peking i slutet av juni. Den handlade huvudsakligen om hur man i Kina skall omhänderta uttjänta bilar i framtiden. Det behövs med tanke på att det såldes 18,1 miljoner lätta fordon i Kina förra året varav 14 miljoner var personbilar. Tar man i beaktande att det än så länge finns 70 bilar per tusen invånare i Kina, jämfört med Sverige där snittet ligger på 461, och att den högsta önskan hos många kineser är att ha bil, så förstår man vilka utmaningar klimatfrågan står inför.

Med det menar jag att visst skall vi förändra vårt beteende, ta vårt ansvar och föregå med gott exempel. Men för att kunna det måste vi se om vårt eget hus – och där finns en del att göra.

Foto: Peter Domini

Jag var på underhållsseminarium i Trollhättan i förra veckan. Just underhåll tycks vara ett område som har blivit bortglömt i diskussionen kring hållbarhet och hållbar konsumtion. I återvinningsbranschen talar vi om den så kallade avfallshierarkin där återanvändning ligger högst och det är väl i det sammanhanget som underhåll kommer in i bilden. Att sköta om sin utrustning hör till vardagen för de flesta industrier men ämnet som sådant har inte stått högst upp på agendan i debatten kring ett hållbart samhälle.

Det är därför intressant att det har bildas ett kunskaps- och teknikcentrum på Innovatum i Trollhättan. Det är initierat av SCEMM, Scandinavian Center for Maintenance Management, vars syfte är att sätta Svensk kunskap på världskartan när det gäller kompetens inom området underhåll.

Att det behövs råder det ingen tvekan om med tanke på utvecklingen i samhället där mängden avfall ökar ständigt. Förr talade man om "köp, slit och släng", men idag tycks ordet "slit" ha försvunnit ur sammanhanget. Det illustreras av bilden jag tog för några dagar sedan på vår återvinningscentral, där mer eller mindre felfria cyklar slängs istället för att ägaren lägger ner några timmar på att sköta om den. Cyklar har uppenbarligen tappat sitt värde eftersom man kan få en "på köpet".

 
Foto: Stena

I ett samhälle där fler och fler väljer bort bilen krävs nya lösningar för att öka tillgängligheten för olika tjänster.
Från och med den 26 mars gör Stena Recycling det ännu enklare för Göteborgarna att bli av med sitt farliga avfall genom att sätta in ytterligare en bil på turlistan.

En av anledningarna till att turlistan utökas är att mängden insamlat farligt avfall i Göteborg ökade med 15% under förra året. Kan det möjligen vara så att Göteborgarna uppskattar möjligheten att få lämna farligt avfall direkt till en bil vars turlista är lagd så att det passar de flesta? Med start kl 17.00 så hinner varje bil med tre eller fyra stopp per kväll. Hela turlistan hittar ni här.
Förutom farligt avfall har man möjlighet att lämna ifrån sig uttjänta småel och elektroniska produkter som bara ligger och skräpar där hemma. Osäker på vad farligt avfall är? Läs här.

Om detta är början till en ökad närservice även på andra avfallsslag får framtiden utvisa. Tag konceptet med ”matkassen” som du kan få hemlevererad, för tio- tjugo år sedan hade man skrattat åt en sådan affärsidé men idag kan man välja bland ett antal aktörer, till och med den lilla ICA-butiken på Björkö där jag bor tillhandahåller den tjänsten.

Lyssna på ett inslag om Farligt Avfallbilen i Radio P4 Göteborg.

Det är inte så länge sedan som gemene man valde den enkla lösningen att kasta saker så fort vi inte längre hade använding för dem. Tyvärr pågår detta fortfarande på många håll. Det dumpas massvis med skräp i våra världshav från fartyg men även från land. Och det vi slänger i naturen kommer förr eller senare att följa med vattendrag ut till havs.

Det dumpas ca 20 000 ton skräp i Nordsjön varje år med följden att stormfåglar ute till havs tror att det är mat och riskerar att dö då deras magar fylls med skräp. Man har konstaterat att en genomsnittlig stormfågel har 33 plastbitar i magen. Så plastpåsen som slängdes från båten 1964 finns fortfarande kvar, kanske i magen på en stormfågel någonstans i Nordsjöområdet.

Nu är det inte bara stormfåglar som kommer till skada utan även andra marina däggdjur dör av skräpet. I förlängningen hamnar skräpet i våra egna magar i form av mikroplast som kan finnas i de musslor vi äter.

Den 21 April i år inträffar Den stora kusträddardagen från Skåne till Norge. Om du vill vara med eller ordna en egen strandstädaraktivitet så är det bara att anmäla sig på kusträddarna.

Teknikutvekling?                                                                    Foto: Peter Domini
                                                   
Regeringen har sedan en tid tillsatt en ny avfallsutredning. Den förra gjordes för tio år sedan och resulterade i en 590 sidig lunta.

I sammanfattningen av betänkandet från utredningen för översyn av producentansvaret  med titeln ”Resurs i Retur” (SOU 2001:102)  finns följande vision, skriven av riksdagsledamoten Sinikka Bohlin som var särskild utredare av producentansvarsfrågan.

”År 2010 finns en blomstrande återvinningsmarknad. Framstegen har huvudsakligen gjorts genom omfattande satsning på frivilliga åtaganden inom näringslivet i dialog och samråd med staten. Producenterna tänker i livscykelperspektiv när produkter utformas.
De uttjänta produkterna hanteras på fungerande marknader. En mångfald av nya tekniska lösningar för sortering och återvinning av olika materialslag har växt fram. De logistiska systemen byggs upp i samarbete mellan producenter, kommuner, fastighetsägare, handel, återvinnare och andra berörda. Konsumenten står i fokus som en viktig länk i producentansvarskedjan.
År 2010 är avfallet en resurs med ett värde och inte ett kvittblivningsproblem.”

Jag undrar: Var det verkligen landet Sverige hon tänkte på sin vision?

Foto: Peter Domini

Miljöminister Andreas Carlgren städades bort och ersattes av Lena Ek dagen efter att han gått ut med ett pressmeddelande där han kallade representanter för näringslivet till ett möte om hur man skall komma tillrätta med nedskräpningen i samhället.

- Vi har förbud mot nedskräpning och producentansvar för förpackningar, men det kan behövas ytterligare åtgärder. Därför bjuder jag in branschen för att diskutera hur vi gemensamt kan komma tillrätta med nedskräpningsproblemen, säger miljöminister Andreas Carlgren i pressmeddelandet.

- Att minska nedskräpningen är ett gemensamt ansvar, för den enskilde, för myndigheter och producenter av de produkter som skräpas ned. För konsumenten måste det vara tydligt att det inte är tillåtet eller accepterat att skräpa ned, hur och var skräp ska slängas, och konsekvenserna av att inte göra det, säger miljöminister Andreas Carlgren.

Mötet  hålls den 11 oktober 2011 på Miljödepartementet.

Inbjudna företag är 7 Eleven, Camel, Cloetta/Fazer, Coca-Cola, GB/Unilever, L&M, Marlboro, Mars, McDonald's, Swedish Match och Wrigley's. På mötet kommer även Naturvårdsverkets generaldirektör Maria Ågren och Håll Sverige Rents VD Anna Linusson att medverka.

Frågan nu är om den nya miljöministern Lena Ek plockar upp frågan och genomför mötet.
En sak är säker. Om soptunnorna (som den på bilden fotograferad i centrala Stockholm vid 18 tiden igår kväll) inte töms, så hamnar skräpet på gatan.
Inför en pant på engångsförpackningar typ dryckesmuggar etc. så löses en del av problemet.

 Foto peter Domini

Göteborgarna har tagit återanvändning till sig. I helgen var det en fullkomlig folkfest i stadsdelen Majorna, där man gått ”man ur huse” och ställt det man inte har användning för längre ute på trottoaren till försäljning.
Jag var där tillsammans med familjen. Vi fyndade barnkläder till det 9 veckor gamla barnbarnet och jag tog tillfället i akt att köpa en ” baby sitter ” i perfekt skick för 30 kr.
Att en hel stadsdel förvandlas till en gigantisk loppmarknad  är ett bevis på att inställningen till att ta vara på resurserna har  spridits till alla i samhället , och att slit och slängsamhället är på väg ut. Beror detta på en ökad miljömedvetenhet eller på Internet där  platser som  Blocket och Tradera formligen  översvämmas av allsköns ting som söker ny ägare? Det vore kul om någon gav sig i kast med att räkna ut vad denna kommers betyder för miljön.

Foto Peter Domini

Sopberget blir mindre men  allt för många struntar i att sortera ut återvinngsbara material. I fjol så kastade varje svensk i snitt 463,5 kilo hushållsavfall. 35,7 procent materialåtervanns och nästan 50 procent gick till förbränning enligt Avfall Sverige. 
Att bränna sopor och ta ut värmen i ett fjärrvärmenät eller till elektricitet är betydligt bättre än att lägga det på ”tippen” som vi gjorde förr i världen. Men att vi  fortfarande lägger närmare 40 procent av sådant som skulle kunna materialåtervinnas i soppåsen  är ett misslyckande, med tanke på hur många miljoner som lagts ner på kampanjer för att få oss att källsortera.
I viss mån kan jag förstå det eftersom systemet inte är helt logiskt i alla delar. Ta till exempel vattenflaskan jag köpt för att ha vatten i på gymmet, den räknas inte som förpackning. Det gör däremot flaskan med vatten som jag köpte i affären. Den förstnämnda ska lämnas på den kommunala återvinningsstationen medan flaskan med vatten ska lämnas till förpackningsinsamlingen (om den inte ingår i pantsystemet). Det är kanske sådant som gör att folk inte bryr sig utan väljer den enkla lösningen att slänga allt i soppåsen.

Foto Peter Domini

I förra veckan var jag på ett projektmöte i ett vårlikt Lissabon. Mötet handlade om "Eco Innovation Policies för avfall och återvinning "och är en del av ECOPOL som är ett projekt där sex europeiska länder deltar med syfte att främja transnationellt samarbete för utveckling och implementering av eco-innovativa verktyg och policies.

Mötet hölls dagen efter det att Portugal hade bestämt sig för att be EU om hjälp med finanserna, vilket kommer att betyda omfattande sparprogram inom alla områden. Mötet var det första i en serie och skall vara avslutat om tre år det leds av  Lahti Science & Business Park. Länder som deltar, förutom Finland och Sverige, är Österrike, Tyskland, Grekland och  Portugal. Den svenska delen av projektet sköts av SP, och min roll är att delta som expert med lång erfarenhet från praktisk avfallshantering. Mötet handlade om att sätta agendan för det fortsatta arbetet för att det skall bli så givande som möjligt, portugiser och greker ville fokusera på  avfallsminimering medan vi  från Norden ansåg att det kanske vore bättre att börja med  åtgärder för att minska mängden avfall som läggs på ”tippen” då merparten av avfallet i Grekland och Portugal tycks hamna på tippen istället för att materialåtervinnas.

Finns det ett samband med att man slösar med naturens resurser och dålig ekonomi? Troligtvis.

foto Peter Domini

I förra veckan var jag på den elfte Internationella Automobil Recyclingkongressen i ett vårlikt Budapest, där över 250 delegater från bilindustri och återvinningsbranschen  från hela världen samlades i två dagar  för att diskutera återvinning av bilar. Det som genomsyrade mötet var frågan hur man ska komma åt den illegala exporten av skrotbilar till bland annat Afrika, en fråga som delar av branschen ser som avgörande för sin existens.
 
Att problemet med illegal export inte enbart är en europeisk fråga fick vi helt klart för oss av Howard Nusbaum från National Salvage Vehichle Reporting Program i USA. Enligt honom handlade den amerikanska exporten av gamla och skrotfärdiga bilar i huvudsak om tvätt av pengar och dessutom med förgreningar till terroristverksamhet. Något liknande har inte framkommit i Europa, men en sak är klar: Det rör sig om stora pengar, så vem vet?

Att europeiska bilskrotare är oroliga förstår man. Det handlar om att villja skydda sina investeringar och jobben. Samtidigt måste man inse att det inte går att hindra försäljningen av gamla bilar till vilket land som helst, där de i sin tur bidrar till landets utveckling.
Den enda möjlighet som står till buds är väl att sätta exportförbud på riktigt gamla bilar som inte klarat den senaste besiktningen.

foto Peter Domini

I förra veckan deltog jag på Forum för Miljöforskning som arrangerades av Formas, Mistra och Naturvårdsverket i Uppsala.  I år var ämnet mat. Men inte hur den tillagas utan hur den produceras, hela vägen från jordbruket  till att den ligger på tallriken. Konferensen varade i två hela dagar och bjöd på många intressanta föreläsare men även workshops där vi som deltog hade möjlighet att framföra våra åsikter. Det som överraskade mig var det stora svinn som förekommer i så gott som alla led och att svinnet (avfallet) inte tas om hand i någon större utsträckning. Ett tydligt bevis på vilket överflödssamhälle vi lever i. 

Vad är det då som gör att vi inte tar hand om matavfall lika effektivt som andra avfallsslag? En orsak kan vara det att man tycker att det är ”slabbigt”,  en annan att det inte finns någon avsättning /behandlingsanläggning och en tredje kan vara att det kommunala monopolet för det så kallade "hushållsnära avfall från verksamheter" sätter hinder för privata initiativ och innovationer.

I ett läge när oljepriserna är på väg att nå nya rekord så hade det varit bra med klara besked från myndigheternas sida om vad som gäller . De bör även se över vilka ekonomiska styrmedel som behövs för att  skifta ut konstgödsel mot ett återförande av näringsämnen ur rötresten till jordbruket.

Foto Peter Domini

De senaste dagarna har frågan om att bränna sopor från Norge debatterats i såväl tidningar som TV, och mellan raderna kan man utläsa frågan om det verkligen är vettigt att transportera sopor från Norge till Göteborg för att eldas och ge värme till stadens fjärrvärmenät. I valet mellan pest och kolera är det väl klart att det är bättre att elda upp soporna än att lägga dem på deponi där nedbrytningsprocessen genererar metangas. I sammanhanget är det viktigt att påpeka att eldning av olja eller kol förorsakar större avtryck i miljön än transporterna av sopor från Norge.

Nu skall man inte tro att det är bra att elda allt. De senaste plockanalyserna som har gjorts i Sverige visar på att ca 30 procent av det vi slänger i soppåsen skulle kunna materialåtervinnas. Den kalla vintern och därmed det ökade värmebehovet  har skapat en brist på brännbara sopor från närområdet och i ett sådant läge är det naturligt att man ser sig om efter bränsle på annat håll. Samtidigt ökar risken för att sådant som skulle kunna materialåtervinnas hamnar i pannan. Det man riskerar då är att vi medborgare slutar bry oss om att källsortera med motiveringen att det går ändå till förbränning.

I kommuner som inte har system för att ta hand om matavfall går även det till förbränning. Det vore bättre för såväl miljön som ekonomin om vi omvandlade matavfallet till biogas, som sedan användes för att driva stadens bussar.

Kanske är det dags att förbjuda inblandning av matavfall i de sopor som går till förbränning?

foto Peter Domini

För nästan 20 år sedan invigdes den första svenska återvinningsanläggningen för elektronik i Blekingska  Bräkne-Hoby. Att det blev Bräkne-Hoby utav alla platser berodde på att där  fanns en nedlagd elektronikfabrik och en stor grupp arbetslösa människor som tillverkat datorer av fabrikat Ericsson. Utmaningen var att vända på bandet och i stället för att tillverka så skulle man återvinna. 

Häromdagen, 20 år senare, hade jag förmånen att tillsammans med Elkretsens ordförande Bo Thunberg inviga Stena Technoworlds 23e anläggning för elektronikåtervinning i Vänersborg. För 20 år sedan fanns ingen lagstiftning, då byggde återvinningen på insikten om att elektronik kunde innehålla miljöstörande ämnen och inte bordemläggas på ”tippen” samt att det fanns företag som ville göra ”rätt”.

Idag regleras hanteringen av WEEE-direktivet samtidigt som vi på dessa år lärt oss att det är viktigt och lönsamt för samhället att ta vara på material från uttjänta produkter.
  
Nu när metallpriserna når rekordhöjder är risken stor att flödet av uttjänt elektronik till tredje världen ökar, med de problem det medför, se filmen från Ghana så förstår du vad jag menar.

Ishuset på Björkö foto Peter Domini

Med några dagar kvar till julafton så kan man konstatera att julhandeln når nya rekord trots kyla och snöoväder. Men vad är det egentligen vi ger varandra i julklapp? Som det ser ut kommer den stora vinnaren enligt prognos bli blocket.se  där alla oönskade julklappar kommer att realiseras efter helgen.

I tider då det talas om att vi bör minska vår konsumtion är det kanske dags att omvärdera vårt sätt att ge varandra julklappar. Jag har den senaste månaden fått frågan: Vad önskar du dig? Jag har till dags dato inte kommit på något och uppfattas därför som tråkig.  

Men det finns alternativa julklappar, som att man skänker pengar till någon hjälporganisation. Frågan är: Vem ska jag ge mina pengar till och hur kan jag vara säker på att pengarna når dem som behöver hjälp? Och, inte att förglömma, hur involverar jag den som får julklappen så att även han eller hon känner glädje av att ge?

Viljan att dela med sig finns där, men jag tror samtidigt att många av oss vill få ett mer konkret bevis på att gåvan gör nytta. Varför inte en ”app” där jag kan se vad mina pengar använts till. Kanske får vi se det till nästa års julhandel, vem vet?

Till dess glöm inte att julklappspapper ska sorteras som förpackning,

Med det önskar jag en God Jul & Gott Nytt År!

Isbjörnen i Köpenhamn hade klarat sig om mötet varit i år . Foto Peter Domini

Så här i årets sista månad så tror man att 2010 skall bli det varmaste året på planeten sedan 1850 när mätningarna inleddes. Det framkom vid klimatmötet Cop16 i mexikanska Cancún.
Det är svårt att tro när man tittar ut genom fönstret och ser mängden av snö och folk som står och skrapar rutorna på sina bilar.

Förra året när mötet hölls i Köpenhamn var medias rapportering massiv i såväl tidningar som radio och TV. Nu tycks kylan, kyla ner medias lust att rapportera från Cop16. Eller är det kanske så att schabblet vid förra årets förhandlingr gör att få bryr sig? Att man dessutom uppmätt den kallaste novemberdagen vid Sundsvalls flygplats sedan mätningarna började, gör ju att frågan på lokal nivå svalnar eller rent av kallnar.

Men det finns ljus i mörkret. Rykten från Mexiko säger att USA och Kina har börjat samtala på ett konstruktivt sätt om utsläppsbegränsningar. Kommer man överens där är det väl dags att lyfta blicken från klimatfrågan och börja diskutera hur vi skall lösa frågan med överutnyttjandet av jordens resurser.

Nya grepp för att få unga att äta hälsosammare eller bara ett trick från ”skräpmats”-industrin? Den frågan ställer man sig när man ser det senaste greppet inom marknadsföring. Man gör reklam för industriellt behandlade morötter där bara namnet Baby Carrots  får en att undra vem som är förälder? Det är som om vi skulle kalla ”färskpotatis” för baby potatoes . Om detta är ett sätt för att få barn (som i många västländer verkar växa upp på potatischips) så är det väl ok med viss reservation. Men vad är det för fel på den vanliga moroten? Den blir väl varken nyttigare eller godare för att den svarvas till projektil ?

foto Peter Domini        Björkös nya "Fiskebo, Kafé och Frisörsalong

Tidigare i min blogg har jag skrivit om ”Fiskeboa” här på Björkö som brann ner. Det intressanta som hänt är att man på samma plats byggt ett nytt hus, där det numera inte bara inryms  en fiskaffär utan även ett kafé och en  frisörsalong. Detta hade troligen inte hänt om inte olyckan varit framme, liknande exempel finns i spåren efter tsunamin och efter orkanen Katarina m.fl. En som skrivit om detta är Naomi Klein hon med boken No Logo. 
Bokens titel är "Chockdoktrinen" och finns i pocket, något för hängmattan kanske?

Nu går jag på semester.

Båten är stuvad och seglatsen går dit vindarna bär, Danska Läsö är ett av målen, där kan man hyra sig en cykel för att ta sej till saltsyderiet , där man än idag producerar ett mycket gott salt på  traditionellt vis. Ha en skön sommar !

foto Peter Domini

För några veckor sedan fick jag ett mail till bloggen där jag ombads att ge ut min adress,  personen i fråga ville skicka något som var ”relevant” till mej. När jag kom hem efter att ha varit i bortrest  låg ett tjockt kuvert i posten, nyfiket öppnade jag det för att finna en liten plastbox med tre lim tuber och ett följebrev med rubriken ” Svenskar slänger sina trasiga saker trots att de går att laga”. Det är så sant som det är sagt att vi slänger i stället för att reparera, har vi glömt bort konsten att reparera eller bryr vi oss inte ? När jag gick i skolan fick vi pojkar i syslöjden lära oss att stoppa strumpor, en konst som jag tror har gott förlorad bland dagens unga. Har vi glömt bort att mycket av det som vi tror inte går att laga faktiskt gör det med bland annat  moderna limmer.   Avfallshierarkin börjar  med att minimera avfall genom att återanvända, återvinna, energiutvinna och slutligen om ingen annan lösning finns deponera, eller som någon sagt ”avfall blir det när fantasin tar slut.

Tack! Åsa för påminnelsen och för lådan.

foto Peter Domini

Stena koncernen står som huvudsponsor till Stena Match Cup´10 som just nu pågår på Marstrand i Bohuslän. Tusentals människor väntas besöka ön under de sex dagar tävlingarna pågår, och när människor samlas för att se på tävlingar så uppstår avfall. Stena Recycling har därför ställt ut en mängd sopkärl på ön under dessa dagar, samt att man dessutom har engagerat ett antal ungdomar från Marstrands Segelsällskap för att hålla rent ifall någon skulle ”tappa” något skräp. För det är väl ingen som kastar något på marken avsiktligt.

foto Peter Domini