Återvinning i Ho Chi Min City (Saigon)  foto Peter Domini

Jag har tillbringat några veckor i Vietnam, lärt mig en del om historien i detta land som har haft fred sedan 1975. Ett land som har tagit emot mycket ”skit” i form av bomber och kemikalier,(Agent Orange) och där konsekvenserna av detta fortfarande gör sig gällande.

Det man slås av när man reser runt i landet, som vi i väst kallar för u-land, är att det är i sådana här länder utveckling sker. De har förstått att det är nuet som gäller. Att jämföra med oss européer som  lever på det som varit och amerikanerna fortsatt lever på ” The American Dream”.

När det gäller återvinning i Vietnam vill jag nog påstå att återvinningsgraden är högre än hos oss, dels beroende på att man inte har några förbränningsanläggningar men framför allt för att insamlingen  i huvudsak sköts av människor i den informella sektorn som ser till att tillvarata allt av värde och som har förstått materials sanna värde.

Foto Peter Domini

Jag har varit på semester i Grekland , ett land som enligt expertis levt över sina tillgångar och som nu måste ta konsekvensen av den politik som förts genom åren. Givetvis märks det även på semesterorter, byggen som avstannar, 15- 20 % rabatt på restaurangerna etc.
Grekland är ett land med många öar varav de flesta är bebodda samt har bilism. Att i ett sådant land bygga upp en väl fungerade insamling av uttjänta fordon enligt ELV direktivet kanske inte är så lätt, men att inte ta hand om sina ”skrotbilar” är också ett slöseri.

Efter att ha haft en skön vecka med sol och bad så var jag på Handelshögskolan i Göteborg i går. Där gav Al Gore med flera sin syn på hur kapitalismen skulle rädda jorden och där  ”value” var det mest förekommande ordet. Det hela avslutades med en öppen föreläsning med temat ”Marknadsföring för ett hållbart samhälle – hur gör man?”  Under den föreläsningen presenterades bland annat Naturliga Stegets fyra systemvillkor. Dessa kom jag i kontakt med för 20 år sedan då de presenterades av sin upphovsman Karl Henrik Robèrt  och vi har använt oss av dem i kommunikation med våra kunder. Att handelsstudenter får lära sig dem är ju gott och väl men det som oroar mig är att det är få som lever efter dem.

Vi svenskar tycks nöja oss med att källsortera. Längre sträcker sig inte gemene mans miljöengagemang.

foto Peter Domini

I veckan var jag på ett kort besök på Expo2010 i Shanghai, för att förbereda de två evenemangen Stena kommer att ha under sommaren i den svenska paviljongen. Det man slås av när män är på ort och ställe är mängden besökare. Antalet är nu uppe i mer än 300 000 personer per dag för expon och den svenska paviljongen har ett snitt per dag om 14.000 besökare med en toppnotering om 20.000 på en och samma dag. Detta innebär att till dags dato har mer än 400 000 personer passerat och om detta håller i sig kommer ca två och en halv miljon människor tagit del av den svenska utställningen.

Så vad tycker besökarna? Vad har de för intryck av sitt besök i den svenska paviljongen? För att ta reda på det har en av sponsorerna till uppgift att intervjua var tvåtusenfjärde besökare. För er som inte har möjlighet att besöka Expo kan ni se utställningen och följa det som händer kring den svenska paviljongen här.

foto Danyang Fang

Nu har Expo 2010 i Shanghai öppnat och intresset är stort (för att inte tala om köerna in till själva utställningen). Om man funderar på att besöka Expo2010 är det säkrast att man utrustar sig med en stor portion tålamod. Man räknar med i snitt 350.000 besökare per dag vilket resulterar i att tiden för biljett och säkerhetskontroll kommer att vara omkring två timmar.

Väl inne på området får man räkna med att köerna till de mest populära paviljongerna som Kinas, Frankrikes, Schweiz', Tysklands, Japans och Danmarks är ytterligare två timmar. Vid den svenska paviljongen (bilden) köade man i ca en timme i helgen som gick.

Detta betyder alltså att man - innan man överhuvudtaget kommer in till någon av paviljongerna - får man vara beredd att köa upp till fyra timmar! Tur då att öppettiden är från tio på morgonen till tio på kvällen. Ett tips om man vill hinna med fler än tre paviljonger är att vara vid entrén klockan åtta på morgonen alternativt avsätta tre dagar för besöket.

I  morgon öppnar den, den största världsutställningen någonsin: Shanghai Expo 2010 med temat "Better City, better life". Man  räknar med att ca 70 miljoner besöker utställningen  under de 185 dagar den  är öppen. Prislappen för det svenska deltagandet ä r150 miljoner, där staten står för 70 och näringslivets ca 100 deltagare för resten. Den svenska satsningen går under namnet ”Spirit of innovation”, med motivering att vi i det lilla landet Sverige har stått för stora banbrytande innovationer genom åren.

För att visa hur innovitativa vi svenskar är kommer det även genomföras ett antal ”72 hour race for innovation” på paviljongen, under ledning av professor Kaj Mickos och hans team.  Stena kommer ha två dagar på  paviljongen, en i juni och en i augusti, den i juni handlar om avfallshantering och görs tillsammans med en rad framstående svenska företag inom avfallsområdet. Inbjudna till denna dag är ett 100-tal beslutsfattare från större kinesiska städer. Det skall bli spännande att se vad det leder till!

foto Peter Domini                                           Plåten var tjockare förr

I fredags var jag i Vitrysslands huvudstad Minsk för att hålla ett föredrag på Tekniska Universitetet om hur vi i Sverige hanterar uttjänt elektronik.
Karin Kvist från Sverige talade i egenskap av expert på hur svensk bilskrotning går till. Åhörarna var ett 50-tal personer med olika bakgrund, en del var studenter som studerade waste management men där fanns också representanter från olika myndigheter och en och annan företagare. Det som slog mig var deras kunskapstörst men även deras bristfälliga kunskap om vad uttjänt elektronik kan innehålla i form av miljöskadliga ämnen.

Några anläggningar för hantering av vare sig elektronikavfall eller uttjänta bilar finns inte i Vitryssland enligt uppgift och jag förstod varför. Tillstånd för att bedriva elektronikåtervinning  ges av finansministeriet  eftersom de ansvarar för landets metaller och för bilar måste man ha tillstånd av industriministeriet. Till dags dato är det bara en som fått tillstånd att skrota bilar, ett tillstånd som han lagt i skrivbordslådan. För någon återvinning av bilar eller elektronik liknande den vi har finns inte i Vitryssland och lär väl inte finnas förrän de byråkratiska hindren raserats.

foto Peter Domini                                                       En av Lagos "tippar"

I höstas blev jag uppringd av en medarbetare på Exportrådets lokalkontor i Lagos, Nigeria. Hon bad om tips på företag som kunde vara intressanta för en delegation från Lagos som arbetar med att lösa Lagos' avfallsproblem.

I Lagos bor 18 miljoner människor och varje dag läggs ca 9000 ton avfall på deponi (officiella siffror). Jag har varit på plats i Lagos i samband med ett uppdrag för Clinton Climate Initiative; träffat myndigheter och vandrat runt på deponier som saknar utrustning för hantering av metangas, besökt en nedlagd  avfallsförbränningsanläggning med mera.

Med  tanke på vad som hände på Cop 15 anser jag att det handlar om att ta ett större ansvar och initiativ för att hjälpa Lagos till en hållbar avfallshantering. För att lyckas handlar det om att ett flertal aktörer från svensk sida bildar en arbetsgrupp under ledning av något organ typ Swentec, Sida etc som kan hjälpa Lagos med allt från införande av lagar för en hållbar spelplan, utbildning av medborgare samt inte minst drift av system och anläggningar.

Att bara sätta upp en avfallsförbrännings panna löser inte Lagos problem!

Vem antar utmaningen ? Delegationen kommer till Sverige i mitten på mars - anmäl ert intresse här!

foto Peter Domini

Väl hemma i vackra - men kalla - Sverige  igen,  så påminns man om skillnaden av livsvillkor. Vi må ha det bättre materiellt sett medan människorna vid Tonle Sap-sjön i Kambodja lever ett liv i symbios med naturen och vad den kan ge. Det  insåg jag efter att ha gjort en båttur på sjön  och tittat in i  deras värld.

Tonle Sap är Kambodjas största insjö och en av de fiskrikaste i världen. Under regnperioden expanderar den och blir fyra gånger så stor. Ökningen inleds när sjöns huvudsakliga utlopp, Tonle Sap River, byter riktning så att vattnet flyter norrut och in i sjön i stället för tvärtom på grund av stora vattenflöden i Mekong-floden. Detta naturfenomen är en förutsättning för landets risodlingar och fiske. Vad händer den dagen glaciärerna på Himalaya inte fyller på Mekong i den utsträckning som sker idag? Kommer det flytande fiskarsamhället att gå samma öde tillmötes som Angkor Wat gjorde i slutet på 1400 talet ?

foto Peter Domini

I Sverige gläds vi åt en ökad turism, men själva ska vi svenskar ska helst hålla oss på hemmaplan enligt enligt en del miljödebattörer  Jag har just besökt Siam Reap , Kambodja där de berömda Angkor Wat-templen finns. Templen byggdes på 10-1100-talet och övergavs på 1500-talet. De återupptäcktes av en slump 1850 och har sedan dess blivit ett av Asiens mest berömda turistmål. Sedan 1992 tillhör de dessutom UNESCOs världsarv.

Kambodjas historia har periodvis varit blodig men sedan 1993 råder det lugn i landet som sakta men säkert är på väg att ta sig ur fattigdomen. För Siam Reaps del betyder det att antalet besökare till Angkor Watts tempel  sedan inbördeskriget ökat från några få till idag ca 2,5 miljoner årligen! Detta har i sin tur inneburit att sedan år 2000 har 117 nya hotell samt över 200 guest houses tillkommit, en skola för utbildning av  tjänster inom turism har startats och tusentals nya arbetstillfällen har givits.

Om kambodjanerna hört och förstått en av Povel Ramels sånger där texten lyder ”icke tycka om turist, tycka turist är trist” tror jag inte att de känt igen sig.

foto Peter Domini

När Sverige nu hålls i ett järngrepp av Kung Bore så kommer väl frågan om en varmare planet lite längre ned på dagordningen vid samtalen runt kaffebordet. Själv befinner jag mig i värmen och har inget dåligt samvete för det. Efter att ha varit på Cop 15 och tagit del av resultatet så måste jag ändå säga att en viss framgång fanns där, nämligen den att de rika länderna skulle betala fattiga länder för att sluta avverka tropiska skogar. Detta på grund av att avverkning av denna typ av skog motsvarar ungefär 15 procent av de växthusgaser som släpps ut per år och som i sin tur överstiger allt vad bilar, flyg, tåg, fartyg släpper ut under motsvarande tid.

Den stora ström av européer som varje vinter väljer att åka till dessa tropiska länder spenderar miljontals kronor i form av inköp av tjänster som hotell, mat etc. Detta leder förhoppningsvis till att färre människor måste ta till yxan för att försörja sig.
Att vi i den rika delen av världen är en del av problemet när skogar ersätts av oljepalmodlingar är en annan fråga.
God fortsättning på den nya året önskar jag från Koh Chang.

Foto Kadiköy kommun

I början av veckan deltog jag i ett EU-projekt mellan den turkiska kommunen Kadiköy med ca 750 000 invånare och värmländska Torsby  med ca 10 000 invånare. Kadiköy är en del av Istanbul (17 miljoner invånare) och antalet ökar ständigt till skillnad från i Torsby, där invånarna blir allt färre.

Projektet avslutades i veckan och har varit inriktat på att hjälpa turkarna att få igång sin återvinning av elektronik. Under ett års tid har man åkt fram och tillbaka mellan Sverige och Turkiet  och tagit del av varandras kunskaper inom området. Allt har finansierats med EU-medel. Verksamheten har inriktats på att ta hand om uttjänta datorer från företag och återbruka dem i skolor med mera. Jag försökte få reda på vad som händer med övrigt elektroniskt avfall men fick inga klara besked. Vad Torsby fått ut av det hela är för mig en öppen fråga.

Foto Peter Domini

I fredags var jag ute och åkte buss i nära tolv timmar från Shanghai till Nigbo, ett antal mil söderut efter Kinas kust. Syftet med resan var att besöka Nigbo Recycling Resources Processing Park, för att med egna ögon se hur man behandlar skrot. Men det som gjorde mest intryck på mig under dagen var att överallt pågår byggnads- och anläggningsarbeten. Bygger man inte hus så bygger man vägar, järnvägar och  broar. Och inte vilka broar som helst! Vi åkte över den  hittills längsta bron i världen. Oavsett vilket håll man tittade åt så nog bröts skylinen av konturen från byggkranar.

Det sorliga är att man är på väg att skapa ett samhälle som bygger på bilen som transportmedel med alla dess nackdelar, så sloganen för Expo 2010 ”Better City Better life” låter tomt i mina öron.Det räcker inte med några mil höghastighetståg för att skapa ett hållbart samhälle.

För ett par timmar sedan passerade  Explorer of Sweden mitt kontorsfönster, tänk om man hade fått följa med på äventyret som skall föra Skinnarmo mfl. till Provedynja på andra sidan Ryssland vid Berings sund. Expeditionens åtta medlemmar  utgörs av såväl svenskar som ryssar , även Dr. Neil Hamilton från WWF :s arktiska avdelning kommer att vara med. Temat för Expeditionen är "I Spåren av Nordenskiölds seglats - med miljön i fokus". Ola Skinnarmo vill med denna expedition visualisera den stora miljöförändring som sker - inte minst i den arktiska - på grund av den globala uppvärmningen. Följ äventyret på  Skinnarmos hemsida. Det tänker jag göra!

Aldrig någonsin har en världsutställning varit så stor som den som skapas i Shanghai just nu. På 5,28 kvadratkilometer kommer 198 nationer visa upp sig under sex månader nästa år. Utav dessa 198 nationer är det 40 som bygger egna paviljonger däribland Sverige. Temat för Shanghai Expo 2010 är Better Citty, Better Life  där Sverige står för Spirit Of  Innovation.

Meningen från Sveriges sida är att visa upp sig som ett land varifrån många innovationer kommit genom åren. Paviljongen som ritats av Sweco lever verkligen upp till det svenska temat. Samtidigt som den speglar vår vackra natur så visar den att den svenska innovationsförmågan är större nu än någonsin. Arrangörerna räknar med ca 70 miljoner  besökare under perioden, man får uppfattningen när man går på stan, att för Shanghaiborna är detta lika stort som OS var för Beijing.

I söndags var det 200 år sedan Charles Darwin föddes, jag tänkte på honom häromkvällen när jag var på väg till ett möte med Ingenjörer för miljön för att lyssna till ett föredrag  av Håkan Nordin. Vad har det med Darwin att göra undrar du? Jo, Darwin var ju den som utvecklade evolutionsteorin " den som är mest förändringsbenägen överlever ".

Jag hade precis kommit innanför dörren på Hotel Continental i Stockholm där mötet skulle hållas, när jag hörde någon ropa mitt namn med tillägget "vad f-n gör du här?" Han som ropade var en gammal affärsbekant från Länsförsäkringar, som driver en mycket framgångsrik kampanj tillsammans med  Håll Sverige Rent och Stena Recycling för att ta hand om lantbrukens farliga avfall, och innan jag viste ordet av var jag inbjuden till en kväll med "reker" och en skärgårdstur. Vad tror ni jag valde? En sak är säker: Jag överlevde.

foto Peter Domini

I mitt arbete med Clinton Foundation och även med exportrådets SymbioCity har jag kontaktats av ett flertal kommuner som startat någon form av bolag inom miljöteknikområdet. Frågan har varit "kan du inte hjälpa oss med kontakter?"

Det jag istället  frågar mej är om det verkligen är kommuners roll att ge sig in i projekt i t.ex Kina eller Indien och i såfall hur?