I förra veckan var jag på konferens om fartygsskrotning i London för att höra det senaste inom området.

Idag skrotas stora fartyg huvudsakligen genom "beachning", det vill säga att man vid högvatten kör upp på stranden med full fart för att sedan när vattnet dragit sig undan skrota det. Det här pågår i länder som Bangladesh, Pakistan och inte minst i Indien.

Det stora problemet med den här metoden är att livet i havet totalt utplånas - och det gäller inte enbart där verksamheten sker. När tidvattnet återkommer tar det med sig mycket av de föroreningar som uppstår i samband med skrotningen.

IMO, som står för International Maritime organisation, kom vid ett möte i Hong Kong i höstas med en deklaration: The Hong Kong Convention on recycling of Ships. Den skall ge vägledning om hur fartyg skall skrotas på ett för miljön och människan riktigt sätt.

En av frågorna som togs upp på konferensen var om det går att återvinna fartyg på ett säkert och miljövänligt sätt på tidvattensstränder. Alla deltagare var nog klara med svaret, men ingen vågade säga det med hänsyn till deltagarna som representerade företagen som "beachar" fartyg.

Så länge som de stora sjöfartsnationerna inte har ratificerat Hong Kong-konventionen lär vi nog få leva med att  en stor del av tonnaget som skrotas framgent sker i miljönkänsliga marina områden. De i våra ögon usla arbetsförhållanden som råder diskuterades överhuvud taget inte. Hade detta pågått i Skandinavien hade myndigheterna fått spader. Nu sker det långt utom vårt synhåll och då låter vi det forstätta.

Med detta vill jag önska alla en skön sommar med mycket bad!

foto: Seaventures

Vad gör man med oljeplattformar den dagen oljan har sinat? Man kan flytta den till ett område med nya fyndigheter eller så kan man kan skrota den, vilket är ett krav på fasta installationer i Nordsjön där man måste följa  OSPAR 82-överenskommelsen (som stipulerar villkoren för vad som skall tas bort och vad som får vara kvar efter det att fyndigheten tömts). 

Eller så kan man göra om det till något helt annat.
 
Kanske ett hotell för dykare som det  i Celebes Sea mellan Borneo och Indonesien. Är du sugen på en annorlunda  semesterupplevelse varför inte pröva på Seaventures Dive Resort, jag tror inte du blir besviken.

Foto Peter Domini, Lagos i Nigeria.

När Thor Heyerdahl en gång tog flotten över havet som var sammansatt av balsaträ, så var syftet med Kontikiäventyret att visa att människan hade seglat långa sträckor över havet långt innan hjälpmedel som kompass och dylikt fanns att tillgå.

Detta långt innan plast började spridas över vår planet.

Syftet med Plastiki ,som är ett segelfartyg byggt av PET-flaskor, är att visa att vår tids hantering av plast inte är hållbart, så länge vi inte samlar in och återvinner allt. Och då menar jag ALLT. På flera håll i världen förs sedan länge en debatt om ett förbud av plastpåsar alternativt skatt på dem. Det finns redan samhällen som förbjudit plastpåsen, vilket är fullt förståeligt när man ser vad de ställer till med ute i världshaven. Det kommer att kosta otroliga summor att rensa haven från ”plastgeggan”.
Denna naturkatastrof talas det mycket lite om.

När nu råvaran flödar ut okontrollerat som den gör utanför USA s kust då finns det en syndabock. Det är myckey lättare att hantera än om vi alla är syndare; för vem ska då betala?

foto Peter Domini

Efter en lång och kall vinter är sommaren äntligen här. Att det troligtvis kommer att bli värmerekord i år tycks inte bekymra det stora flertalet. Att vintern i Europa och USA var kall  ändrar inte på något, eftersom det i övriga världen var betydligt varmare än normalt.

När man nu i dagarna möts i Bonn för nya förhandlingar för en eventuell framtida överenskommelse har intresset för klimatfrågan svalnat. Det är väl ingen som tror på att det blir något avtal i december i Cancun i Mexico. Jag undrar vad man tycker om detta i Indien där temperaturen i bland annat New Delhi närmat sig 50 grader Celsius den gångna veckan. Det kanske är dags att mobilisera nyhetskanalerna CNN och BBC att varje dag rapportera ”Today's Hottest" så att världens politiker lyfter blicken från det egna landet till vad som är bäst för planeten.
För hur bär man sig åt att klara 45-gradig värme i hyddor som dem på bilden?

Om den brittiska vädertjänsten Hadley  Center och den amerikanska motsvarigheten NOAA s prognos för 2010 stämmer lär det bli ett av de varmaste åren på planeten sedan mätningarna började i slutet på 1800-talet.

foto Peter Domini

Antalet avställda fordon börjar närma sig miljonen i Sverige, från att i mitten på nittiotalet varit knappt sexhundratusen. Att ställa av sin bil är inte märkvärdigt, det krävs bara att man gör en anmälan till Vägverket. När detta är gjort behöver man inte betala varken trafikförsäkring eller vägskatt. Däremot tar Vägverket ut en registerhållningsavgift om 45 kr per år, en avgift som inte betalas av alla och som Vägverket anser vara för dyr att driva in.

Så var finns då alla dessa fordon? Den frågan ställer sig landets bilåtervinnare eftersom antalet bilar som skrotas i Sverige har blivit färre sedan producentansvaret - det så kallade ELV-direktivet - infördes i landet. För det är väl inte så att fler och fler samlar på gamla bilar för att starta ett bilmuseum som Gekås i Ullareds grundare gjort?

Kan det möjligen vara så att man tror att skrotningspremien ska återkomma? Ett sätt att få reda på detta vore att ändra på reglerna för avställning, göra dem tidsbegränsade och skicka kronofogden på dem som inte betalar avgiften. Åtgärder av det slaget skulle med stor sannolikhet minska antalet bilar som står på gårdar och tun till glädje för såväl naturen som för dem som lever på att återvinna uttjänta fordon.

I morgon gäller det för EUs politiker att visa att de menar allvar, då hålls det första EU-toppmötet för miljöfrågor i Luxemburg. Mötet har tre ämnen på agendan: EUs position inför 2012s klimatöverenskommelse, bättre fartygsskrotning och eco-efficiency. Samtidigt kommer förslagen till ändring av WEEE- och RoHS- direktivet att tas upp.

När det gäller fartygsskrotning är detta en av de svåraste frågorna att komma tillrätta med och här behövs nya pragmatiska lösningar. Det är inte hållbart att fortsätta med att köra upp fartygen på stränder i länder som Indien och Bangladesh, där det saknas såväl kunskap som utrustning för att ta hand om miljö-och hälsofarliga ämnen, såsom asbest, på ett tillfredställande sätt. Vi i Europa har kunskap och utrustning men ingen billig arbetskraft. Så hur kommer vi runt det problemet?

foto Peter Domini

Den tjeckiske presidenten Václav Klaus, som just nu är EUs ”gossen ruda", tycker att frågan om klimatet och människans påverkan är överdriven. Samtidigt inför hans regering en skrotbilspremie  där beloppen som utbetalas är olika beroende på bilens utsläpp. Reglerna säger att om man skrotar en bil som är minst tio år gammal och köper en ny som släpper ut max 160 gr CO2 /km och uppfyller Euro 4 så får man 1.150 euro. Köper man däremot en el-, etanol-, gas-eller hybridbil så får man hela  2.300 Euro. Man har avsatt 77 miljoner euro under ett år och hoppas att 50 000 bilar skall skrotas.
Vår regering med Fredrik Reinfeldt i spetsen tror i motsats till den tjeckiske presidenten  att vi människor påverkar klimatet. Trots det görs inget för att påskynda utskrotningen av gamla bilar. Vad är motivet?

foto Peter Domini

De Svenska miljömålen om klimat, hav, giftfri miljö och biologisk mångfald blir svåra att nå och, enligt miljöminister Andreas Carlgren, kan inte Sverige ensamt påverka målen.
Han har delvis rätt i det han säger, men att vi bara skulle kunna nå ett av de sexton målen - det om ett skyddande ozonskikt - beror inte bara på världen utanför Sverige. Svenskarnas insats för miljön har tyvärr stannat upp. När man frågar mannen på gatan vad han eller hon gör för miljön så blir ofta svaret "Jag källsorterar".

Uppenbarligen räcker inte det inte med att källsortera om vi ska uppnå sådana mål som god bebyggd miljö etc. I Sverige får vi ofta höra från våra myndigheter att vi är bäst i Europa inom miljöområdet, men det vet ju både du och jag vid det här laget att  statistik kan vara självuppfyllande (som man ropar får man svar). Det kanske är dags att se om det egna huset innan vi skyller andra för sådant vi borde kunna lösa med modern teknik.

Foto Peter Domini Välstekt fisk


I helgen brann vår fiskaffär ned till grunden. På Björkö där jag bor har vi ett fåtal  platser där människor  möts spontant. Fiskaffären var en sådan plats; trång, välsorterad och med en liten uteplats där det alltid stod en termos med kaffe och en burk med kakor.
Den låg i hamnen bland andra sjöbodar och hur brandmännen klarade de andra bodarna från att fatta eld är ett under. Tankarna kring tolkningen av engelskans "sustainability" - hållbart eller behållande - blev väldigt konkreta i lågorna från branden.

Vi som träffades där varje fredag efter jobbet för att göra våra inköp av havets läckerheter, var träffs vi nu?

Bild GRID

EU investerar 105 miljarder euro i den "gröna ekonomin" via sin strukturfond. Från detta belopp öronmärks 28 miljarder för vatten och avfallshantering. Pengarna skall användas till att hjälpa medlemsländerna som ännu inte uppfyller EU:s miljölagstiftning. Beloppet motsvarar mer än 30% av den regionala budgeten för perioden 2007-2013.

I hela Europa investeras stora belopp för närvarande i avfallshantering. Totalt handlar det om drygt miljarden euro i länder som England, Bulgarien och Rumänien. Det är sällan man ser att uppdrag gått till svenska företag. Varför?