Hans Rosling visualiserar vad som hänt de senaste tvåhundra åren.

Idag kommer jorden att få sin 7.000.000.000 invånare. Frågan är vem det blir eller om alla som föds idag kommer att kunna kalla sig för planetens människa nummer 7 milljarder. Du kan följa nedräkningen på Worldometers.

7 milliarder munnar att mätta, går det? Den frågan ställde sig redan Thomas Robert Malthus år 1798 i sin skrift  ”En essä om befolkningssprincipen”. Där menar han att befolkningsökningen utan tvekan skulle bromsas av bristen på livsmedel och  återkommande hungerkatastrofer. Hans befolkningsprincip bygger på att  befolkningens tillväxt och storlek beror på den faktiska tillgången  på livsmedel.
Malthus är inte den ende som vid varje befolkningsmilstolpe uttalat liknande dystra profetior.

Som det ser ut nu har dessa belackare av jordens möjlighet att försörja sin befolkning inte haft rätt. Problemet är istället att vi inte löst frågan om rättvis fördelning.

Urbaniseringen tilltar. Nu bor 51 procent av jordens befolkning i storstäder och de flesta ligger i Asien eftersom 60 procent av jordens befolkning lever där. Dessa miljonstäder - som idag är fler än 125 bara i Asien - skapar nya problem, absolut, men även möjligheter.
Det krävs framsynt planering för att undvika att människor hamnar i usla förhållanden i områden kring dessa megastäder för då är risken stor att fattigdom späder på befolkningsökningen. Det är nämligen så att när de rika blir rikare så får de fattiga fler barn.

"I väntan på jobb".                                                          Foto: Peter Domini

Om några veckor kommer vi att vara 7 miljarder människor på planeten Tellus. Av dessa är det ca 1,8 miljarder som har ett arbete och ca 2 miljarder som skulle vilja ha ett arbete. 

I den nyligen publicerade e-boken ”Race against the machine” tar de två Massachusettsforskarna Erik Brynjolfsson och  Andrew P. MacAfee, som tidigare varit fokuserade på fördelarna med avancderad teknik, upp vilka konsekvenser tekniken har på arbetslösheten.

Det är inte så konstigt att Obama har problem med att skapa nya arbeten i USA. Det gäller även för Fredrik Reinfeldt här hemma. Förklaringen är att företagen investerar i tekniska lösningar i stället för människor. Åtminstone är det så i USA. Sedan slutet av finanskrisen 2009 har amerikanska företags investeringar i teknisk utrustning och mjukvara ökat med 26 procent medan kostnaden för arbetskraft legat stilla. Ett bevis på att det är framgångsrikt är att produktiviteten har ökat med 2,5 procent, vilket slår utvecklingen på 70- och 80-talen och till och med toppar 90-talets utveckling, säger de båda forskarna. De skriver vidare, att inom medicin, juridik, finans, handel, tillverkning och till och med inom forskning är nyckeln till framgång inte att konkurrera mot maskinerna utan med hjälp av dem.

En konsekvens av denna utveckling är att de som inte satsar eller förstår sig på den tekniska utvecklingen och den kraft den representerar kommer att hamna på efterkälken eller slås ut. Och den stora frågan vi måste ställa oss är: Är det så här vi vill ha det ?

Teknikutvekling?                                                                    Foto: Peter Domini
                                                   
Regeringen har sedan en tid tillsatt en ny avfallsutredning. Den förra gjordes för tio år sedan och resulterade i en 590 sidig lunta.

I sammanfattningen av betänkandet från utredningen för översyn av producentansvaret  med titeln ”Resurs i Retur” (SOU 2001:102)  finns följande vision, skriven av riksdagsledamoten Sinikka Bohlin som var särskild utredare av producentansvarsfrågan.

”År 2010 finns en blomstrande återvinningsmarknad. Framstegen har huvudsakligen gjorts genom omfattande satsning på frivilliga åtaganden inom näringslivet i dialog och samråd med staten. Producenterna tänker i livscykelperspektiv när produkter utformas.
De uttjänta produkterna hanteras på fungerande marknader. En mångfald av nya tekniska lösningar för sortering och återvinning av olika materialslag har växt fram. De logistiska systemen byggs upp i samarbete mellan producenter, kommuner, fastighetsägare, handel, återvinnare och andra berörda. Konsumenten står i fokus som en viktig länk i producentansvarskedjan.
År 2010 är avfallet en resurs med ett värde och inte ett kvittblivningsproblem.”

Jag undrar: Var det verkligen landet Sverige hon tänkte på sin vision?