Staten borde ta sitt ansvar hela vägen ut


Demonstration i samband med COOP 15                               foto: Peter Domini

I dagens nummer av DI efterlyser handelminister Ewa Björling riskkapital för att hjälpa små miljöteknikföretag att växa. Hon säger att från statens sida har det satsats stora resurser på miljöteknik för att visa att vi vill att sektorn skall ”växa”.Samtidigt så har vi en svag hemmamarknad som i vissa avseenden är begränsad av lagar och förordningar som hämmat en inhemsk teknikutveckling och därmed upphandling. Detta i sin tur leder till att det svenska riskkapitalet inte ser potentialen.

Statens agerande i detta fall kan jämföras med att en biltillverkare skulle ta fram en bil där kunden själv får skaffa motorn. Om staten menar allvar med att man vill satsa och hjälpa 6500 småföretag inom sektorn att nå framgång på de stora tillväxtmarknaderna, så kanske man som jag föreslagit tidigare skulle använda delar av Vattenfalls stora vinster till att skapa ett riskkapitalbolag  för Svensk Miljöteknik.

I väntan på andra tider sparas transportcykeln


foto Peter Domini 

Jag var ute och reste på den kinesiska landsbygden för några veckor sedan och det man slås av är att det byggs överallt. Och det som byggs är inte villor eller radhus utan enorma höghuskomplex. Vid sidan av vägen såg jag alla dessa transportcyklar uppställda. Kanske sparas de för sämre tider? 

 
I en värld där ca 280.000 människor nyfödda per dag fyller på städer som Delhi, Karachi, Tokio eller Sao Paulo, så inser man att det krävs en fungerande och framsynt stadsapparat för att klara de påfrestningar det innebär.

Ta, till exempel, en stad som Bangkok som 1967 hade en yta om ca 67 kvadratkilometer till dagens över 426 kvadratkilometer. Då inser man att det är i de så kallade utvecklingsländerna tillväxten sker. År 2050 räknar man med att det kommer att finnas 33 megastäder på planeten varav 27 kommer ligga i dessa länder. Av jordens totala yta utgör städer bara 2 procent men de står för 75 procent av jordens energiförbrukning och 85 procent av växthusgasutsläppen.
Man räknar med att fram till 2025 kommer mängden organiskt avfall att öka med 44 procent i megastäderna och omfattningen avfall skapar sysselsättning för ungefär 2 procent av befolkningen i de latinamerikanska och asiatiska megastäderna.

I Sverige har vi inga megastäder och lär inte få i överskådlig tid heller, men vi har en samlad kunskap om hur ett bra samhällsbygge kan se ut, Symbio City är ett bra exempel på det.
Hur vi som nation kan göra affärer av den kunskapen tycks inte vara så enkelt. Det har gjorts ett antal försök på senare år att samordna detta via organ som Exportrådet och Swentec med blandad  framgång. Exportrådet får inga medel till detta och Swentec läggs ned vi årsskiftet.
 
Frågan är om regeringen har insett vilken potential  som ligger i detta och vad man riskerar att gå miste om i form av, bland annat, arbetstillfällen.

När får vi Nobelpriset?



1984 upptäckte brittiska forskare att det mot UV- strålning skyddande ozon lagret i jordens stratosfär minskat med närmare 40 % främst vid Antarktis. Redan 1970 hade man observerat en minskning men inte med så mycket som 40 %. Sedan tog det tio år innan man drog i nödbromsen och förbjöd Freon (CFC). Sverige genomförde en snabbavveckling av CFC 1995.

1995 fick tre herrar fick dela på Nobels kemipris efter banbrytande insatser för att förklara hur ozon bildas och bryts ned genom kemiska processer i atmosfären. Deras allra viktigaste bidrag är att de därigenom visat hur känsligt ozonskiktet är för påverkan av människans utsläpp av vissa föroreningar.

Stena har de senaste 15 åren enbart i Halmstad destruerat 3 miljoner kylmöbler. Vi har sammanlagt 9 anläggningar för kylmöbler runt om i Europa. Genom vår process förhindras enorma läckage av klimatskadliga gaser till atmosfären. Att så gott som allt material återvinns bidrar till minskning av uttaget av ny råvara, vilket i sin tur leder till minskade utsläpp.
Miljönyttan med verksamheten i Halmstad uppgår till mer än 750.000 flygresor jorden runt varje år. 


Som sagt, när får vi pris?

Samla de svenska styrkorna


foto Peter Domini

Det är dags att gå från ord till handling när det gäller svensk miljöexport  Jag föreslår  att  man gör  om Swentec till ett dotterbolag till Vattenfall och anställer ett antal säljare/projektledare med internationella erfarenheter. Swentec har gjort ett utmärkt arbete med att kartlägga den svenska Cleantech-industrin och dess aktörer.

Det har tydligt framkommit att hela 80 procent av företagen inom området har färre än tio anställda, vilket innebär att de oftast inte har vare sig finansiell styrka eller internationell erfarenhet att driva projekt i länder som idag har de största behoven av miljöteknik i alla dess former. Ett Swentec under vingarna av statligt ägda Vattenfall skulle kunna skapa den kommersiella plattform som  behövs för att den svenska  Cleantech satsningen ska övergå från ord till handling. Det spelar ingen roll hur många utredningar mm som regeringen tillsätter om man inte är villig att dela risken med dessa företagare. Det gäller för regeringen att tänka i nya banor för att skapa ett hållbart näringsliv, risken är annars att länder som Tyskland med sin Mega City-satsning blir de som tar hem spelet.

Har politikerna tappat greppet?


foto Peter Domini

Vi närmar oss  det stora klimatmötet COP 15 i Köpenhamn med stormsteg och tidningarna skriver om  förberedande möten,  ena dagen i Bangkok nästa dag i London , och så kommer det tydligen att hålla på fram till mitten på december när själva avtalet skall förhandlas. Har någon gjort en beräkning på miljökonsekvensen av det myckna resandet kors och tvärs? Finns det inget annat sätt för politikerna att nå överenskommelse än att   ses ” face to face”?

Jag lyssnade på några politiker i förra veckan på en konferens med titeln: ”Näringslivets väg efter Köpenhamn”. Konferensen var anordnad av BLICC i samarbete med European Climate Foundation och Zennström Philanthropies. En mycket bra konferens där många efteråt konstaterade att politikerna bara käbblar om vem inte hur, medan vi inom näringslivet visar handlingskraft och omsätter ord till handling.

Nu kan kineserna följa bygget på internet


Vy över halva Expoområdet, foto Peter Domini

Nu kan kineserna följa bygget av den svenska paviljongen till Expo 2010  i Shanghai  på internet, samt sprida informationen om den svenska satsningen via en mängd olika sociala nätverk.

När mer än 200 nationer skall konkurrera om uppmärksamhet blir konkurrensen stenhård och det gäller att skilja sig från mängden. Intresset för Sverige ska finnas där långt innan Expo 2010 öppnar den 1 Maj. Internet är ett sätt, ett annat är Sweden Expo Week som går av stapeln på Hong Kong New World Tower i Shanghai mellan den 30 Oktober och 5 November. Ett tredje är den mediadelegation som skickas till Sverige  mellan den 2-11 december då journalister och mediafolk får lära känna Sverige och svenska företag och organisationer på deras hemmaplan.

 

 

Innovationsextra!


foto Peter Domini

Har medverkat på ännu projektledarmöte för Expo 2010 i Shanghai, och man kan konstatera att ju närmare utställningen man kommer desto intressantare och mer spännande idéer och företag visar sitt intresse för att visa upp sig på den Svenska Paviljongen. Ett av de mer spännande är Professor Kaj Mickos koncept för innovationer, som bygger på att man inom 72 timmar löser en definierad problemställning med hjälp av experter runt om i världen. Mickos och hans team har de senaste åren genomfört ett  femtontal 72-timmars innovationsrace som i sin tur resulterat i ett hundratal patentansökningar.  Jag hoppas att Innovation Plant får möjlighet att genomföra några sådana!

Expo börjar 1 maj 2010 och avslutas sista oktober 2010.

Göteborg får Urban Futures

Ett Göteborgskonsortium  bestående av Chalmers och  Göteborgs Universitet har fått förtroendet att tillsammans med MISTRA utveckla ett nationellt centrum för hållbar stadsutveckling. Centret skall börja sitt arbete vid årsskiftet under namnet Urban Futures och vara ett tvärvetenskapligt forskningscentrum kring hållbar stadsutveckling som räknar med att samarbeta andra svenska städer och investerare inklusive internationella partners. Det göteborgska förslaget vann i kamp med konsortier från Stockholm och Malmö.

Förhoppningsvis tar Göteborgs politiker chansen att implementera en del av forkningsresultaten för den hållbara staden. Det skulle kunna leda till att utländska besökare väljer Göteborg före Hammarby Sjöstad, vilket i sin tur skulle gynna det västsvenska näringslivet och placera Göteborg på kartan för hållbarhet.

Göteborg har halkat efter


foto Peter Domini

Jag var nyligen på en konferens i Stockholm arrangerad av Sveriges kommuner och landsting (SKL) i samarbete med Exportrådet och Swentec. Temat för konferensen var "Svenskt miljökunnande på en internationell marknad". Syftet med dagen var : Hur kan man utnyttja den stora kunskap och erfarenheten som finns inom kommuner på miljöområdet för att hjälpa svenska företag inom miljöområdet att få exportaffärer?

Detta är ingen enkel fråga och det råder en misstänksamhet mellan kommuner och det privata näringslivet när det gäller "vem gör vad". En fråga som dök upp vid ett flertal tillfällen var ; hur hantera inkommande besöksdelegationer?
Som exempel på intressanta orter att besöka i detta sammanhang nämndes Hammarby Sjöstad i Stockholm, Bo 01 i Malmö, Växjö och Borlänge. Ingen nämnde Göteborg.
Jag talade med en del Göteborgare som var med på mötet och de var inte förvånade, en menade att vi saknar en vision inom hållbar utveckling. Dags för kraftsamling?