I väntan på andra tider sparas transportcykeln
foto Peter Domini
Jag var ute och reste på den kinesiska landsbygden för några veckor sedan och det man slås av är att det byggs överallt. Och det som byggs är inte villor eller radhus utan enorma höghuskomplex. Vid sidan av vägen såg jag alla dessa transportcyklar uppställda. Kanske sparas de för sämre tider?
I en värld där ca 280.000 människor nyfödda per dag fyller på städer som Delhi, Karachi, Tokio eller Sao Paulo, så inser man att det krävs en fungerande och framsynt stadsapparat för att klara de påfrestningar det innebär.
Ta, till exempel, en stad som Bangkok som 1967 hade en yta om ca 67 kvadratkilometer till dagens över 426 kvadratkilometer. Då inser man att det är i de så kallade utvecklingsländerna tillväxten sker. År 2050 räknar man med att det kommer att finnas 33 megastäder på planeten varav 27 kommer ligga i dessa länder. Av jordens totala yta utgör städer bara 2 procent men de står för 75 procent av jordens energiförbrukning och 85 procent av växthusgasutsläppen.
Man räknar med att fram till 2025 kommer mängden organiskt avfall att öka med 44 procent i megastäderna och omfattningen avfall skapar sysselsättning för ungefär 2 procent av befolkningen i de latinamerikanska och asiatiska megastäderna.
I Sverige har vi inga megastäder och lär inte få i överskådlig tid heller, men vi har en samlad kunskap om hur ett bra samhällsbygge kan se ut, Symbio City är ett bra exempel på det.
Hur vi som nation kan göra affärer av den kunskapen tycks inte vara så enkelt. Det har gjorts ett antal försök på senare år att samordna detta via organ som Exportrådet och Swentec med blandad framgång. Exportrådet får inga medel till detta och Swentec läggs ned vi årsskiftet.
Frågan är om regeringen har insett vilken potential som ligger i detta och vad man riskerar att gå miste om i form av, bland annat, arbetstillfällen.
