Foto Kadiköy kommun

I början av veckan deltog jag i ett EU-projekt mellan den turkiska kommunen Kadiköy med ca 750 000 invånare och värmländska Torsby  med ca 10 000 invånare. Kadiköy är en del av Istanbul (17 miljoner invånare) och antalet ökar ständigt till skillnad från i Torsby, där invånarna blir allt färre.

Projektet avslutades i veckan och har varit inriktat på att hjälpa turkarna att få igång sin återvinning av elektronik. Under ett års tid har man åkt fram och tillbaka mellan Sverige och Turkiet  och tagit del av varandras kunskaper inom området. Allt har finansierats med EU-medel. Verksamheten har inriktats på att ta hand om uttjänta datorer från företag och återbruka dem i skolor med mera. Jag försökte få reda på vad som händer med övrigt elektroniskt avfall men fick inga klara besked. Vad Torsby fått ut av det hela är för mig en öppen fråga.

foto Peter Domini

Det är dags att gå från ord till handling när det gäller svensk miljöexport  Jag föreslår  att  man gör  om Swentec till ett dotterbolag till Vattenfall och anställer ett antal säljare/projektledare med internationella erfarenheter. Swentec har gjort ett utmärkt arbete med att kartlägga den svenska Cleantech-industrin och dess aktörer.

Det har tydligt framkommit att hela 80 procent av företagen inom området har färre än tio anställda, vilket innebär att de oftast inte har vare sig finansiell styrka eller internationell erfarenhet att driva projekt i länder som idag har de största behoven av miljöteknik i alla dess former. Ett Swentec under vingarna av statligt ägda Vattenfall skulle kunna skapa den kommersiella plattform som  behövs för att den svenska  Cleantech satsningen ska övergå från ord till handling. Det spelar ingen roll hur många utredningar mm som regeringen tillsätter om man inte är villig att dela risken med dessa företagare. Det gäller för regeringen att tänka i nya banor för att skapa ett hållbart näringsliv, risken är annars att länder som Tyskland med sin Mega City-satsning blir de som tar hem spelet.

Foto Peter Domini

I fredags var jag ute och åkte buss i nära tolv timmar från Shanghai till Nigbo, ett antal mil söderut efter Kinas kust. Syftet med resan var att besöka Nigbo Recycling Resources Processing Park, för att med egna ögon se hur man behandlar skrot. Men det som gjorde mest intryck på mig under dagen var att överallt pågår byggnads- och anläggningsarbeten. Bygger man inte hus så bygger man vägar, järnvägar och  broar. Och inte vilka broar som helst! Vi åkte över den  hittills längsta bron i världen. Oavsett vilket håll man tittade åt så nog bröts skylinen av konturen från byggkranar.

Det sorliga är att man är på väg att skapa ett samhälle som bygger på bilen som transportmedel med alla dess nackdelar, så sloganen för Expo 2010 ”Better City Better life” låter tomt i mina öron.Det räcker inte med några mil höghastighetståg för att skapa ett hållbart samhälle.

foto Peter Domini

Antalet avställda fordon börjar närma sig miljonen i Sverige, från att i mitten på nittiotalet varit knappt sexhundratusen. Att ställa av sin bil är inte märkvärdigt, det krävs bara att man gör en anmälan till Vägverket. När detta är gjort behöver man inte betala varken trafikförsäkring eller vägskatt. Däremot tar Vägverket ut en registerhållningsavgift om 45 kr per år, en avgift som inte betalas av alla och som Vägverket anser vara för dyr att driva in.

Så var finns då alla dessa fordon? Den frågan ställer sig landets bilåtervinnare eftersom antalet bilar som skrotas i Sverige har blivit färre sedan producentansvaret - det så kallade ELV-direktivet - infördes i landet. För det är väl inte så att fler och fler samlar på gamla bilar för att starta ett bilmuseum som Gekås i Ullareds grundare gjort?

Kan det möjligen vara så att man tror att skrotningspremien ska återkomma? Ett sätt att få reda på detta vore att ändra på reglerna för avställning, göra dem tidsbegränsade och skicka kronofogden på dem som inte betalar avgiften. Åtgärder av det slaget skulle med stor sannolikhet minska antalet bilar som står på gårdar och tun till glädje för såväl naturen som för dem som lever på att återvinna uttjänta fordon.

foto Peter Domini
 
Frågan om kommunernas roll har fått nytt bränsle med den debatt som pågår i GP för närvarande. Återvinningsindustriernas Annika Helker Lundström menar att Renova, som är det kommunala renhållningsbolaget, subventionerar konkurrensutsatta delar med högre taxor till hushållen. Att Göteborgs kommun är den kommun i Europa med flest kommunägda bolag ställer höga krav på ledningen i bolagen och på de politiker som ska se till att regler och lagar följs.

Om det nu är så som Annika Helker Lundström påstår i sin artikel och man tillämpar prisdumping på den öppna marknaden och med det tränger undan det privata företagandet så skulle jag vilja jämställa detta med att köra ”svarttaxi”. Man verkar utifrån helt olika förutsättningar men med samma resultat; underminering och i värsta fall utslagning av det privata näringslivet.