I  morgon öppnar den, den största världsutställningen någonsin: Shanghai Expo 2010 med temat "Better City, better life". Man  räknar med att ca 70 miljoner besöker utställningen  under de 185 dagar den  är öppen. Prislappen för det svenska deltagandet ä r150 miljoner, där staten står för 70 och näringslivets ca 100 deltagare för resten. Den svenska satsningen går under namnet ”Spirit of innovation”, med motivering att vi i det lilla landet Sverige har stått för stora banbrytande innovationer genom åren.

För att visa hur innovitativa vi svenskar är kommer det även genomföras ett antal ”72 hour race for innovation” på paviljongen, under ledning av professor Kaj Mickos och hans team.  Stena kommer ha två dagar på  paviljongen, en i juni och en i augusti, den i juni handlar om avfallshantering och görs tillsammans med en rad framstående svenska företag inom avfallsområdet. Inbjudna till denna dag är ett 100-tal beslutsfattare från större kinesiska städer. Det skall bli spännande att se vad det leder till!

foto Peter Domini

Min 85-årige far flyttade från sitt hus till en modern liten lägenhet för någon vecka sedan. Den första veckan i den nya bostaden ägnades åt att få alla saker på plats samt att lära sig hur den nya mikrougnen fungerar. Efter att ha ätit färdiglagat i en vecka var det så dags att laga mat på riktigt och lära sig hur den nya spisen fungerar.

Sagt och gjort. Potatis skalades och kastrullen ställdes på den fina induktionshällen. Då hände något han inte var beredd på: Plattan stängde av sig efter par sekunder. Det visade sig efter konsultation av vicevärd och den förre lägenhetsinnehavaren att det inte var plattan det var fel på. Det var istället pappas gamla kastruller som inte klarade av att utnyttja det magnetfält som spisen alstrar och omvandlar till värme.

Så frågan är om vinsten av att induktionshällen är energieffektivare äts upp av kostnaden för inköp av nya kastruller? I detta fall har man inget val - hällen fans ju redan där. Men hur ofta gör vi en kalkyl på konsekvensen av att byta teknik?

Fotnot: Pappa fick låna en kastrull av grannen tills han hunnit skaffa nya.

 
foto Peter Domini                         

Om någon fortfarande tror att vi människor rår över naturen, så har väl det senaste månadernas händelser visat på motsatsen. I dagligt tal kallar vi jordbävningar , vulkanutbrott, tsunami etc.  för naturkatastrofer. Men i själva verket är det människan som inte accepterat att den här planeten är under ständig förändring och att det är vi som måste anpassa oss, inte tvärtom. Det senaste vulkanutbrottet på Island med flygstopp som följd visar bara på hur sårbart vårt samhälle är. Det blir intressant att se vilka förändringar det leder till efter det att askmolnet lagt sig.
Kommer detta leda till det stora genombrottet för videomöten, eller kommer det bli ”business as usual"? Själv har jag redan staplat brasveden. För vem vet, nästa vinter kanske blir som denna? Naturen kan man väl inte lita på. Eller?

 foto Anders Svanberg                          "Propeller släpas upp för skrotning"

Äntligen lite vårkänning! I Göteborg håller vårstädningen på för fullt. Grus som använts för halkbekämpning på gator och trottoarer sopas upp och om allt går rätt till så ska alla föroreningar tvättas bort innan gruset läggs på lager för att åter kunna användas nästa vinter.

Annat är det i andra delar av världen. Några av mina kollegor var i Bangladesh för en tid sedan och besökte stränderna där fartygsupphuggning bedrivs. Här skrotas just nu uttjänt fartygstonnage som aldrig förr. Orsaken är att man inte längre får använda enkelskrovigt tonnage för oljetransporter i Europeiska farvatten. Som vanligt när regler av den typen införs så glömmer man bort att se vilka konsekvenser det kan ha på andra ställen på jorden. När vi i Europa försöker gardera oss mot nedsmetade stränder så tillåter vi samtidigt att stränder i Bangladesh, Pakistan och  Indien ödeläggs av strandade fartyg som skrotas utan någon större miljöhänsyn. Vem kommer återställa dessa stränder en vacker dag?

Källsortering av hushållets förpackningar har vi gjort i snart 20 år, men det går inte en dag utan att man hör och läser hur bristfälligt detta system är. Jag blir inte förvånad när jag i söndagens GP läser en artikel med rubriken  "Mölndalsbor ska lära sig att källsortera”. Jag undrar var de hållit hus de senaste 20 åren.

Att lägga ner så mycket tid och energi på ett system som bygger på att alla gör rätt är att slösa med skattemedel. Att dessutom knacka dörr för att informera kommunens invånare om hur de skall sortera sitt avfall kan inte vara effektivt ur miljösynpunkt. Det vore bättre för miljön om informatörerna använder sin tid till att få folk att ställa bilen och åka kollektivt istället. Sortera avfall kan maskiner göra mycket bättre.

Igårkväll fick vi åter vatten i våra kranar och vardagen återgår till det normala.

I-lands problem kan man tycka, vi i denna värld är vana vid att vatten kommer ur kranen i våra hem och när det sedan av någon anledning inte fungerar blir vi alldeles ställda. Men efter par dagar vänjer man sig vid situationen och hämtar vatten vid tanken, där man nu har ett nytt samtalsämne med sina grannar. Man duschar hos dottern eller på gymmet, dotterns tvättmaskin går för fullt och hemma diskar vi för hand vilket jag själv slutat med för länge sedan.
 
När sedan aprilnumret av National Geographic  dimper ner i brevlådan och till råga på allt är ett special nummer om just vatten så är saken klar: jag lägger mer pengar i svenska kyrkans insamling för vatten. Till dem som inget har.

Glad Påsk!