Foto peter Domini

Göteborgarna har tagit återanvändning till sig. I helgen var det en fullkomlig folkfest i stadsdelen Majorna, där man gått ”man ur huse” och ställt det man inte har användning för längre ute på trottoaren till försäljning.
Jag var där tillsammans med familjen. Vi fyndade barnkläder till det 9 veckor gamla barnbarnet och jag tog tillfället i akt att köpa en ” baby sitter ” i perfekt skick för 30 kr.
Att en hel stadsdel förvandlas till en gigantisk loppmarknad  är ett bevis på att inställningen till att ta vara på resurserna har  spridits till alla i samhället , och att slit och slängsamhället är på väg ut. Beror detta på en ökad miljömedvetenhet eller på Internet där  platser som  Blocket och Tradera formligen  översvämmas av allsköns ting som söker ny ägare? Det vore kul om någon gav sig i kast med att räkna ut vad denna kommers betyder för miljön.

Foto Peter Domini

Sopberget blir mindre men  allt för många struntar i att sortera ut återvinngsbara material. I fjol så kastade varje svensk i snitt 463,5 kilo hushållsavfall. 35,7 procent materialåtervanns och nästan 50 procent gick till förbränning enligt Avfall Sverige. 
Att bränna sopor och ta ut värmen i ett fjärrvärmenät eller till elektricitet är betydligt bättre än att lägga det på ”tippen” som vi gjorde förr i världen. Men att vi  fortfarande lägger närmare 40 procent av sådant som skulle kunna materialåtervinnas i soppåsen  är ett misslyckande, med tanke på hur många miljoner som lagts ner på kampanjer för att få oss att källsortera.
I viss mån kan jag förstå det eftersom systemet inte är helt logiskt i alla delar. Ta till exempel vattenflaskan jag köpt för att ha vatten i på gymmet, den räknas inte som förpackning. Det gör däremot flaskan med vatten som jag köpte i affären. Den förstnämnda ska lämnas på den kommunala återvinningsstationen medan flaskan med vatten ska lämnas till förpackningsinsamlingen (om den inte ingår i pantsystemet). Det är kanske sådant som gör att folk inte bryr sig utan väljer den enkla lösningen att slänga allt i soppåsen.

Jag har varit på tre seminarier denna vecka. Det började i måndags med Återvinningsindustriernas årsmöte med efterföljande seminarium, där representanten för BIR (Bureau of International Recycling) glömde bort att han hade åhörare och kvinnan från FEAD (European Federation of Waste Managment and Environmental Services) på grund av tidsbrist missade poängen i sitt framförande.

Tidigt på tisdag morgon var det dags att ge sig iväg till Helsingborg för att hålla ett anförande om ”morgondagens teknik” på NSR-dagen. Det kommunala renhållningsbolaget tycker att utvecklingen inom en del avfallsområden har stagnerat i Sverige och vill se lite nya initiativ, därför hade de även bjudit in Envac och Optibag.

Jag stannade kvar i den vackra staden Helsingborg för att delta i årets Recyclingdag arrangerad av tidningen Recycling. Temat detta år var Producentansvar för tidningar och förpackningar. 120 personer från kommuner, materialbolag, privata företag, intresseorganisationer med flera fanns på plats.  Dock saknades representanter från miljödepartement och naturvårdsverk. De hade behövt vara där för att höra hur infekterat läget är. Som talare fanns representanter för producenterna, kommunerna och branschföreningar. Alla pratade för sin sak och som Kent Carlsson VD för FTI uttryckte det ”debatten om producentansvaret förs på sandlådenivå”. Jag håller med honom; om inte myndigheterna tar tag i frågan blir det inte någon lösning.

Jag konstaterar så här efteråt att klippet från Youtube ovan är en bra summering av det som sades på Recycling-dagen.