Stränder där ingen badar frivilligt
I förra veckan var jag på konferens om fartygsskrotning i London för att höra det senaste inom området.
Idag skrotas stora fartyg huvudsakligen genom "beachning", det vill säga att man vid högvatten kör upp på stranden med full fart för att sedan när vattnet dragit sig undan skrota det. Det här pågår i länder som Bangladesh, Pakistan och inte minst i Indien.
Det stora problemet med den här metoden är att livet i havet totalt utplånas - och det gäller inte enbart där verksamheten sker. När tidvattnet återkommer tar det med sig mycket av de föroreningar som uppstår i samband med skrotningen.
IMO, som står för International Maritime organisation, kom vid ett möte i Hong Kong i höstas med en deklaration: The Hong Kong Convention on recycling of Ships. Den skall ge vägledning om hur fartyg skall skrotas på ett för miljön och människan riktigt sätt.
En av frågorna som togs upp på konferensen var om det går att återvinna fartyg på ett säkert och miljövänligt sätt på tidvattensstränder. Alla deltagare var nog klara med svaret, men ingen vågade säga det med hänsyn till deltagarna som representerade företagen som "beachar" fartyg.
Så länge som de stora sjöfartsnationerna inte har ratificerat Hong Kong-konventionen lär vi nog få leva med att en stor del av tonnaget som skrotas framgent sker i miljönkänsliga marina områden. De i våra ögon usla arbetsförhållanden som råder diskuterades överhuvud taget inte. Hade detta pågått i Skandinavien hade myndigheterna fått spader. Nu sker det långt utom vårt synhåll och då låter vi det forstätta.
Med detta vill jag önska alla en skön sommar med mycket bad!
"Cykel på köpet"
Foto: Peter Domini
Jag var på underhållsseminarium i Trollhättan i förra veckan. Just underhåll tycks vara ett område som har blivit bortglömt i diskussionen kring hållbarhet och hållbar konsumtion. I återvinningsbranschen talar vi om den så kallade avfallshierarkin där återanvändning ligger högst och det är väl i det sammanhanget som underhåll kommer in i bilden. Att sköta om sin utrustning hör till vardagen för de flesta industrier men ämnet som sådant har inte stått högst upp på agendan i debatten kring ett hållbart samhälle.
Det är därför intressant att det har bildas ett kunskaps- och teknikcentrum på Innovatum i Trollhättan. Det är initierat av SCEMM, Scandinavian Center for Maintenance Management, vars syfte är att sätta Svensk kunskap på världskartan när det gäller kompetens inom området underhåll.
Att det behövs råder det ingen tvekan om med tanke på utvecklingen i samhället där mängden avfall ökar ständigt. Förr talade man om "köp, slit och släng", men idag tycks ordet "slit" ha försvunnit ur sammanhanget. Det illustreras av bilden jag tog för några dagar sedan på vår återvinningscentral, där mer eller mindre felfria cyklar slängs istället för att ägaren lägger ner några timmar på att sköta om den. Cyklar har uppenbarligen tappat sitt värde eftersom man kan få en "på köpet".
