Häromdagen var jag på västsvenska Industri- och Handelskammarens "Handelskammardag" här i Göteborg.

För min del började dagen med ett seminarium arrangerat av Renova om återvinning.

Vi var ett åttiotal personer som samlades i en filmsal på Bergakungen för att lyssna och diskutera återvinning. Nu handlade det inte så mycket om återvinning utan mer om hur avfallsminimering skulle kunna uppnås i en situation där politikerna vill att vi skall lätta på plånboken och konsumera mera för att dämpa effekten av lågkonjunkturen.  Det panelen tillsammans med åhörarna kom fram till var att i ställe för att köpa produkter skulle vi köpa tjänster och upplevelser. Jag tyckte att problemen som diskuterades var de samma som vi ältat de senaste tio åren, utan att ha kommit fram till någon lösning. Jag trodde det skulle handla om återvinning och hur vi kan utveckla det.

Resten av dagen bestod av en galakväll i Scandinavium med närapå fyra tusen deltagare  under ledning av handelskammarens vd Johan Trouvé. Många intressanta talare från såväl politiken som näringslivet försökte måla upp en positiv  bild om framtiden trots prognoser om en tjugoprocentig arbetslöshet i Västsverige. Kanske dags att börja tala om att dela på jobben?

foto Peter Domini. Savannah GA.

Människan har varit på månen och dagligen  kan vi läsa om nya tekniska landvinningar som görs,  men när det gäller avfallshantering så tycks utvecklingen stå näst intill still. Beror det på att avfall i alla tider varit något som bara funnits? Att man knappt vet vem som tar hand om det och hur? I större delen av den industrialiserade delen av världen hanteras avfall som  "det alltid"  har gjorts.  I kärl som sedan hämtas av en "sopbil".

För hundra år sedan gick vi ner på gården för att uträtta våra behov på latrinen, när kärlen var fulla så transporterades de till en mottagningsstation. Där kan man säga att utvecklingen har gått framåt, idag spolar vi ju bort "skiten".
Men vart tog avfallskvarnen vägen? Ett alldeles utmärkt sätt att transportera nermalt matavfall vi avloppsledningen till ett reningsverk där  näringsämnena kan återföras i form av biogas. Har någon räknat på miljöfördelen med ett sådant system?  

För det torra avfallet finns system typ Envacs där avfallet på ett smidigt sätt transporteras i underjorden till uppsamlingsstationer  för vidare behandling. Fördelen med denna typ av system är att man slipper sopbilar i bostadsområden med fördelar som mindre buller och bättre luft.

Länder som Spanien, England, Kina, Syd Korea med fler har förstått fördelen med Envacs system. Här i Göteborg planerar ett bostadsbolag att montera ner en sådan anläggning istället för att uppgradera den. Tala om framsynthet...

I gårdagens inslag i P4 Extra (där jag medverkar) säger statssekreterare  Elisabet Falemo till Erik Blix att  det är helt ok för bilproducenterna och skrotföretagen att införa en premie för skrotning av bilar. (Inslaget börjar 13 minuter in i programmet ) Med andra ord inget som staten ska blandas in i, tycker Falemo.
Som jag skrivit tidigare på bloggen har våra båda nordiska grannar valt en lösning med en premie som sköts av staten. Att pengarna i slutändan ändå kommer från bilägarna är enbart en fråga om hur man konstruerar upplägget.

Elisabet Falemo glömmer att  skrotningspremien  finansierades av bilägarna via en avgift som betalades när en ny bil sattes på marknaden,  med andra ord av bilägarna själva och inte av staten

När utredningen om införande av producentansvar pågick var jag en bland dem som lämnade synpunkter och jag föreslog redan då att men skulle införa någon form av  "peng", om inte annat för att täcka kostnaden för bortforsling av den uttjänta bilen. Ett av Sveriges största försäkringsbolag räknade på vad det skulle innebära i höjd premie och kom fram till att det skulle röra sig om ca nio kronor per år och bilägare. Detta förslag fick inte gehör då och enligt Falemo så tycks inte regeringen ha ändrat ståndpunkt.
Resultatet kan mycket väl bli att det blir kommunerna som i slutändan får ta kostnaden för att forsla bort vraken. Och vem ska stå för den kostnaden ?   

Det världen har väntat på finns äntligen att tillgå, ett gratulationskort tillverkat av fårspillning. Kanske dags för en driftig entreprenör här hemma att tillverka vykort av älgspillning spetsad med skogsdoft? Det skulle säkert bli en hit för tyska turister att skicka till sina vänner i hemlandet. För att inte tala om vilken positiv hälsoeffekt det skulle ha på alla människor som skulle bege sig ut i skog och mark och leta efter den eftertraktade varan.

Andra exempel på kreativ användning av det som blivit över:

I det rika oljelandet Norge tipsas medborgarna av Grön Punkt om vad man kan göra av uttjänta förpackningar. Nu när tidningarna är fulla av spartips i olika former är det väl bara  fantasin som sätter gränser för vad man kan göra av  "skräp", eller som Chalmers-professorn  Christian Ekberg en gång sa " avfall är det som blir över när fantasin tagit slut". Här är ytterligare tips på "nyttiga" vardagsprylar man kan göra (scrolla ned).

foto Peter Domini

Även åkarna har upptäckt att det finns pengar att tjäna på gamla bilar. I stället för att gå tomma tillbaka så passar man på att ta med några bilar till Hamburg eller Antwerpen, som är de stora utskeppningshamnarna.

Samtidigt som detta sker går svenska bilskrotare i konkurs för att de inte får in bilar till sina anläggningar. På sikt kommer detta få konsekvenser för oss konsumenter. Den dagen då handeln med gamla bilar till Afrika upphör så står vi där med vår gamla bil utan någon som är villig att ta hand om den. Jag undrar om våra myndigheter har uppmärksammat  detta och Bil Swedens och Motorbranschens kampanj för återinförande av "skrotpremien ".

Det är på tiden att något händer. Se bara på våra grannländer Norge och Danmark  - där fungerar det!

Klättermusen som tillverkar kläder och utrustning för friluftsliv tar steget fullt ut, genom att införa en pant på sina plagg och övrig utrustning. Man har som första tillverkare använt sig av nylon återvunnet från bland annat uttjänta fiskenät.

Det är första gången man lyckats producera en kraftig nylonväv passande för den typ av strapatser  som Klättermusens produkter utsätts för. Men så har man  också fått pris för detta i samband med Europas största sport- och fritidsmässa som gick av stapeln i München i februari. Klättermusens ryggsäck GNÅ  fick då ISPOs  ECO Responsibility Award 2009.
Med tanke på att det lönar sig att använda återvunnet material, så undrar jag: varför gör inte fler det?