foto Peter Domini

Jag var ute på lunchen och tog en promenad i det fina höstvädret på Karl Johansgatan i Göteborg. Alldeles i närheten ligger Göteborgs Miljöförvaltnings kontor där möts man av  överfulla papperskorgar på båda spårvagnshållplatserna samt massa skräp på gatan.

Tänk om framsynta politiker valt att installera ett sopsugsystem typ det man har på Norra Älvstranden, då hade vi sluppit att se nedskräpningen! Att det ser ut på detta vis gör att folk inte bryr sig utan slänger skräpet på gatan till allas förtret. Jag undrar om Miljöförvaltningen sett eländet, om inte tyder det på att de inte åker kollektivt.

foto Peter Domini

I Tyskland förs en debatt om vilken metod man ska använda för att öka återvinningen av landets uttjänta bilar. Enligt statistiken ligger Tyskland lägst i Europa vad gäller skillnaden mellan avställda fordon och antalet som skrotas i landet. För närvarande  skrotas 39 procent i landet och resten går på export , 2006 var  man nere på 16 procent. Dessa siffror ska jämföras med Sverige, Norge och England där antalet bilar som skrotas i landet i förhållande till de som ställs av är 90, 92 och 96 procent.

Den tyska återvinningsindustrin har sedan 2005 investerat i storleksordningen 100 miljoner Euro i ny teknik för att tillmötesgå kraven på ökad återvinningsgrad. Något måste göras, anser de, för att säkerställa att återvinningen sker i Tyskland och inte någon annanstans. De olika förslagen som diskuteras är införande av pant, ett fondsystem där även producenten blir inblandad samt en försäkringsmodell. Syftet är att säkerställa att ”bilskrotarna” får sina kostnader täckta vid varierande priser på järn- och metallskrot samt ökade transportkostnader men även för forskning och en eventuell fondförvaltning.

Jag tror inte att detta kommer att minska behovet av billiga bilar i Afrika.

I morgon gäller det för EUs politiker att visa att de menar allvar, då hålls det första EU-toppmötet för miljöfrågor i Luxemburg. Mötet har tre ämnen på agendan: EUs position inför 2012s klimatöverenskommelse, bättre fartygsskrotning och eco-efficiency. Samtidigt kommer förslagen till ändring av WEEE- och RoHS- direktivet att tas upp.

När det gäller fartygsskrotning är detta en av de svåraste frågorna att komma tillrätta med och här behövs nya pragmatiska lösningar. Det är inte hållbart att fortsätta med att köra upp fartygen på stränder i länder som Indien och Bangladesh, där det saknas såväl kunskap som utrustning för att ta hand om miljö-och hälsofarliga ämnen, såsom asbest, på ett tillfredställande sätt. Vi i Europa har kunskap och utrustning men ingen billig arbetskraft. Så hur kommer vi runt det problemet?

foto Peter Domini

Vi närmar oss  det stora klimatmötet COP 15 i Köpenhamn med stormsteg och tidningarna skriver om  förberedande möten,  ena dagen i Bangkok nästa dag i London , och så kommer det tydligen att hålla på fram till mitten på december när själva avtalet skall förhandlas. Har någon gjort en beräkning på miljökonsekvensen av det myckna resandet kors och tvärs? Finns det inget annat sätt för politikerna att nå överenskommelse än att   ses ” face to face”?

Jag lyssnade på några politiker i förra veckan på en konferens med titeln: ”Näringslivets väg efter Köpenhamn”. Konferensen var anordnad av BLICC i samarbete med European Climate Foundation och Zennström Philanthropies. En mycket bra konferens där många efteråt konstaterade att politikerna bara käbblar om vem inte hur, medan vi inom näringslivet visar handlingskraft och omsätter ord till handling.

foto Peter Domini

Den tjeckiske presidenten Václav Klaus, som just nu är EUs ”gossen ruda", tycker att frågan om klimatet och människans påverkan är överdriven. Samtidigt inför hans regering en skrotbilspremie  där beloppen som utbetalas är olika beroende på bilens utsläpp. Reglerna säger att om man skrotar en bil som är minst tio år gammal och köper en ny som släpper ut max 160 gr CO2 /km och uppfyller Euro 4 så får man 1.150 euro. Köper man däremot en el-, etanol-, gas-eller hybridbil så får man hela  2.300 Euro. Man har avsatt 77 miljoner euro under ett år och hoppas att 50 000 bilar skall skrotas.
Vår regering med Fredrik Reinfeldt i spetsen tror i motsats till den tjeckiske presidenten  att vi människor påverkar klimatet. Trots det görs inget för att påskynda utskrotningen av gamla bilar. Vad är motivet?

Vy över halva Expoområdet, foto Peter Domini

Nu kan kineserna följa bygget av den svenska paviljongen till Expo 2010  i Shanghai  på internet, samt sprida informationen om den svenska satsningen via en mängd olika sociala nätverk.

När mer än 200 nationer skall konkurrera om uppmärksamhet blir konkurrensen stenhård och det gäller att skilja sig från mängden. Intresset för Sverige ska finnas där långt innan Expo 2010 öppnar den 1 Maj. Internet är ett sätt, ett annat är Sweden Expo Week som går av stapeln på Hong Kong New World Tower i Shanghai mellan den 30 Oktober och 5 November. Ett tredje är den mediadelegation som skickas till Sverige  mellan den 2-11 december då journalister och mediafolk får lära känna Sverige och svenska företag och organisationer på deras hemmaplan.

foto Peter Domini 

I veckans nummer av tidskriften Ny Teknik  finns en artikel om ett forskningsprojekt kallat Green Production System. Monica Bellgran, produktionsdirektör hos Haldex och initiativtagare, ämnar genomföra projektet tillsammans med bl a annat Volvo Technology och Volvo Construction Equipment, All emballage samt doktorander på Mälardalens Högskola.

Det som förvånar mig är att inget återvinningsföretag är med i projektet. Grön produktion handlar även om att ta hand om restprodukterna på ett miljömässigt riktigt sätt, samt att redan vid konstruktion tänka på hur produkterna ska tas om hand den dagen de tjänat ut. Dessa frågor ägnar vi oss åt dagligen.

I måndags höll jag ett anförande om hur vi på Stena upplever den finska affärskulturen på ett lunchseminarium på finska ambassaden i Stockholm. Arrangör var Invest In Finland och ämnet var såklart Cleantech. Seminariet lockade ett 80-tal deltagare som fick lyssna till mig och Johnny Åkerholm från Nordiska Investeringsbanken i Helsingfors. Och för att vi verkligen skulle förstå skillnaden mellan svenskar och finnar avslutade den finlandssvenske ståuppkomikern André Wickström med att belysa våra olika karaktärer.

Det jag fick med mig från denna lunch var en mängd spännande kontakter och en insikt om att  de nordiska länderna måste finna en plattform för  samarbete när det gäller Cleantechexport. Situationen är den att, förutom en del undantag, är de så kallade Cleantechföretagen små och till och med väldigt små och har därför svårt att nå ut i världen. Detta bekräftade Johnny Åkerholm tydligt i sitt anförande.

Det är kanske dags att börja agera tillsammans för att stärka den nordiska Cleantechbranschen? Vem tar första steget?