Jag blev påmind på ett trevligt sätt!
foto Peter Domini
För några veckor sedan fick jag ett mail till bloggen där jag ombads att ge ut min adress, personen i fråga ville skicka något som var ”relevant” till mej. När jag kom hem efter att ha varit i bortrest låg ett tjockt kuvert i posten, nyfiket öppnade jag det för att finna en liten plastbox med tre lim tuber och ett följebrev med rubriken ” Svenskar slänger sina trasiga saker trots att de går att laga”. Det är så sant som det är sagt att vi slänger i stället för att reparera, har vi glömt bort konsten att reparera eller bryr vi oss inte ? När jag gick i skolan fick vi pojkar i syslöjden lära oss att stoppa strumpor, en konst som jag tror har gott förlorad bland dagens unga. Har vi glömt bort att mycket av det som vi tror inte går att laga faktiskt gör det med bland annat moderna limmer. Avfallshierarkin börjar med att minimera avfall genom att återanvända, återvinna, energiutvinna och slutligen om ingen annan lösning finns deponera, eller som någon sagt ”avfall blir det när fantasin tar slut.
Tack! Åsa för påminnelsen och för lådan.
Laga med lim är jag osäker på men jag håller absolut med om att det slängs för mycket som går att laga. Jag har beröring med en campingplats i Bohuslän. Där finns stora kärl för avfall så man ser vad som tidigare slängts när man lyfter på locket. Man förvånas varje gång. Jag tror inte många vill laga för det är mode eller senaste modell som styr.
Jag har inskaffat en avfallskvarn, det är helt klart det bästa jag gjort på länge!
