Byråkratin hindrar utvecklingen mot hållbarhet
foto Peter Domini Plåten var tjockare förr
I fredags var jag i Vitrysslands huvudstad Minsk för att hålla ett föredrag på Tekniska Universitetet om hur vi i Sverige hanterar uttjänt elektronik.
Karin Kvist från Sverige talade i egenskap av expert på hur svensk bilskrotning går till. Åhörarna var ett 50-tal personer med olika bakgrund, en del var studenter som studerade waste management men där fanns också representanter från olika myndigheter och en och annan företagare. Det som slog mig var deras kunskapstörst men även deras bristfälliga kunskap om vad uttjänt elektronik kan innehålla i form av miljöskadliga ämnen.
Några anläggningar för hantering av vare sig elektronikavfall eller uttjänta bilar finns inte i Vitryssland enligt uppgift och jag förstod varför. Tillstånd för att bedriva elektronikåtervinning ges av finansministeriet eftersom de ansvarar för landets metaller och för bilar måste man ha tillstånd av industriministeriet. Till dags dato är det bara en som fått tillstånd att skrota bilar, ett tillstånd som han lagt i skrivbordslådan. För någon återvinning av bilar eller elektronik liknande den vi har finns inte i Vitryssland och lär väl inte finnas förrän de byråkratiska hindren raserats.
