Allt går att elda (men bränn inte allt)
Foto Peter Domini
De senaste dagarna har frågan om att bränna sopor från Norge debatterats i såväl tidningar som TV, och mellan raderna kan man utläsa frågan om det verkligen är vettigt att transportera sopor från Norge till Göteborg för att eldas och ge värme till stadens fjärrvärmenät. I valet mellan pest och kolera är det väl klart att det är bättre att elda upp soporna än att lägga dem på deponi där nedbrytningsprocessen genererar metangas. I sammanhanget är det viktigt att påpeka att eldning av olja eller kol förorsakar större avtryck i miljön än transporterna av sopor från Norge.
Nu skall man inte tro att det är bra att elda allt. De senaste plockanalyserna som har gjorts i Sverige visar på att ca 30 procent av det vi slänger i soppåsen skulle kunna materialåtervinnas. Den kalla vintern och därmed det ökade värmebehovet har skapat en brist på brännbara sopor från närområdet och i ett sådant läge är det naturligt att man ser sig om efter bränsle på annat håll. Samtidigt ökar risken för att sådant som skulle kunna materialåtervinnas hamnar i pannan. Det man riskerar då är att vi medborgare slutar bry oss om att källsortera med motiveringen att det går ändå till förbränning.
I kommuner som inte har system för att ta hand om matavfall går även det till förbränning. Det vore bättre för såväl miljön som ekonomin om vi omvandlade matavfallet till biogas, som sedan användes för att driva stadens bussar.
Kanske är det dags att förbjuda inblandning av matavfall i de sopor som går till förbränning?
