I fredags invigdes världens första anläggning (enligt utsago) för produktion av flytande biogas i Lidköping. Det är ett samarbete mellan Swedish Biogas International, som står för produktionen av biogas och Göteborg Energi som som ser till att gasen renas från koldioxid och kyls ned med flytande kväve till minus 163 grader Celsius. Gasen uppnår då en fordonskvalitet som till 97 procent består av metangas. Den tredje partnern är Lidköpings Kommun som är den kommun i Sverige som använder mest fordonsgas/capita.

Huvudelen av råvarorna till biogasproduktionen är vegetabiliska restprodukter från den lokala livsmedelsindustrin samt restprodukter från etanolproduktion och spannmålshantering. Anläggningen levererar även ett biogödsel till det lokala jordbruket. Kapacitet är cirka 60GWh vilket motsvarar bränsle till ungefär 200 lastbilar i brukstrafik eller 6000 personbilar som kör 1700 mil per år. Detta i sin tur innebär att man minskar bidraget till växthuseffekten med 16 000 ton koldioxid per år. Gasen levereras till Fordonsgas Sverige AB som är sveriges första svanenmärkta leverantör av fordonsbränsle.

Anläggningen har varit i drift ett antal månader och redan rönt ett stort internationellt intresse och som någon sa på seminariet som var före invigningen: ”Det kommer att behövas många olika lösningar för att tillfredsställa framtida energibehov när oljan tagit slut”. Nu gäller det att myndigheterna är öppna för nya lösningar när det gäller insamling och hantering av matavfall från såväl näringar som hushåll.

I helgens Göteborgs-Posten kunde man läsa en debattartikel med rubriken ”Klimatfrågan kräver en ny global etik”. Den var undertecknad av en rad kända namn. Artikelns författare menar att klimatfrågan inte enbart kan lösas med ny teknik, utan med ny etik där vi visar hänsyn till de som drabbas mest av klimatförändringen: människor i underutvecklade länder samt kommande generationer.

Frågan har stötts och blötts i ett antal år utan att vi kommit någon vart. Inte minst vid de olika globala klimatmöten som hållits, nu senast i Rio. Alla talar om minskad konsumtion och man kan konstatera att framförallt det osäkra läget för ekonomierna söder om Alperna gör att försäljningen av sällanköpsvaror som husvagnar, husbilar, fritidsbåtar etc har minskat avsevärt.

Vad gör då folk med sina pengar? Lägger dem i madrassen? Troligtvis inte. Läser man tidningarna så ser man att resandet till varmare länder ökar, vilket är fullt förståeligt efter denna sommar. Men samtidigt påverkar även den typen av konsumtion klimatet.

Jag var på en konferens om bilskrotning i Peking i slutet av juni. Den handlade huvudsakligen om hur man i Kina skall omhänderta uttjänta bilar i framtiden. Det behövs med tanke på att det såldes 18,1 miljoner lätta fordon i Kina förra året varav 14 miljoner var personbilar. Tar man i beaktande att det än så länge finns 70 bilar per tusen invånare i Kina, jämfört med Sverige där snittet ligger på 461, och att den högsta önskan hos många kineser är att ha bil, så förstår man vilka utmaningar klimatfrågan står inför.

Med det menar jag att visst skall vi förändra vårt beteende, ta vårt ansvar och föregå med gott exempel. Men för att kunna det måste vi se om vårt eget hus – och där finns en del att göra.

I förra veckan var jag på konferens om fartygsskrotning i London för att höra det senaste inom området.

Idag skrotas stora fartyg huvudsakligen genom "beachning", det vill säga att man vid högvatten kör upp på stranden med full fart för att sedan när vattnet dragit sig undan skrota det. Det här pågår i länder som Bangladesh, Pakistan och inte minst i Indien.

Det stora problemet med den här metoden är att livet i havet totalt utplånas - och det gäller inte enbart där verksamheten sker. När tidvattnet återkommer tar det med sig mycket av de föroreningar som uppstår i samband med skrotningen.

IMO, som står för International Maritime organisation, kom vid ett möte i Hong Kong i höstas med en deklaration: The Hong Kong Convention on recycling of Ships. Den skall ge vägledning om hur fartyg skall skrotas på ett för miljön och människan riktigt sätt.

En av frågorna som togs upp på konferensen var om det går att återvinna fartyg på ett säkert och miljövänligt sätt på tidvattensstränder. Alla deltagare var nog klara med svaret, men ingen vågade säga det med hänsyn till deltagarna som representerade företagen som "beachar" fartyg.

Så länge som de stora sjöfartsnationerna inte har ratificerat Hong Kong-konventionen lär vi nog få leva med att  en stor del av tonnaget som skrotas framgent sker i miljönkänsliga marina områden. De i våra ögon usla arbetsförhållanden som råder diskuterades överhuvud taget inte. Hade detta pågått i Skandinavien hade myndigheterna fått spader. Nu sker det långt utom vårt synhåll och då låter vi det forstätta.

Med detta vill jag önska alla en skön sommar med mycket bad!

Foto: Peter Domini

Jag var på underhållsseminarium i Trollhättan i förra veckan. Just underhåll tycks vara ett område som har blivit bortglömt i diskussionen kring hållbarhet och hållbar konsumtion. I återvinningsbranschen talar vi om den så kallade avfallshierarkin där återanvändning ligger högst och det är väl i det sammanhanget som underhåll kommer in i bilden. Att sköta om sin utrustning hör till vardagen för de flesta industrier men ämnet som sådant har inte stått högst upp på agendan i debatten kring ett hållbart samhälle.

Det är därför intressant att det har bildas ett kunskaps- och teknikcentrum på Innovatum i Trollhättan. Det är initierat av SCEMM, Scandinavian Center for Maintenance Management, vars syfte är att sätta Svensk kunskap på världskartan när det gäller kompetens inom området underhåll.

Att det behövs råder det ingen tvekan om med tanke på utvecklingen i samhället där mängden avfall ökar ständigt. Förr talade man om "köp, slit och släng", men idag tycks ordet "slit" ha försvunnit ur sammanhanget. Det illustreras av bilden jag tog för några dagar sedan på vår återvinningscentral, där mer eller mindre felfria cyklar slängs istället för att ägaren lägger ner några timmar på att sköta om den. Cyklar har uppenbarligen tappat sitt värde eftersom man kan få en "på köpet".

 
Foto: Stena

I ett samhälle där fler och fler väljer bort bilen krävs nya lösningar för att öka tillgängligheten för olika tjänster.
Från och med den 26 mars gör Stena Recycling det ännu enklare för Göteborgarna att bli av med sitt farliga avfall genom att sätta in ytterligare en bil på turlistan.

En av anledningarna till att turlistan utökas är att mängden insamlat farligt avfall i Göteborg ökade med 15% under förra året. Kan det möjligen vara så att Göteborgarna uppskattar möjligheten att få lämna farligt avfall direkt till en bil vars turlista är lagd så att det passar de flesta? Med start kl 17.00 så hinner varje bil med tre eller fyra stopp per kväll. Hela turlistan hittar ni här.
Förutom farligt avfall har man möjlighet att lämna ifrån sig uttjänta småel och elektroniska produkter som bara ligger och skräpar där hemma. Osäker på vad farligt avfall är? Läs här.

Om detta är början till en ökad närservice även på andra avfallsslag får framtiden utvisa. Tag konceptet med ”matkassen” som du kan få hemlevererad, för tio- tjugo år sedan hade man skrattat åt en sådan affärsidé men idag kan man välja bland ett antal aktörer, till och med den lilla ICA-butiken på Björkö där jag bor tillhandahåller den tjänsten.

Lyssna på ett inslag om Farligt Avfallbilen i Radio P4 Göteborg.

Det är inte så länge sedan som gemene man valde den enkla lösningen att kasta saker så fort vi inte längre hade använding för dem. Tyvärr pågår detta fortfarande på många håll. Det dumpas massvis med skräp i våra världshav från fartyg men även från land. Och det vi slänger i naturen kommer förr eller senare att följa med vattendrag ut till havs.

Det dumpas ca 20 000 ton skräp i Nordsjön varje år med följden att stormfåglar ute till havs tror att det är mat och riskerar att dö då deras magar fylls med skräp. Man har konstaterat att en genomsnittlig stormfågel har 33 plastbitar i magen. Så plastpåsen som slängdes från båten 1964 finns fortfarande kvar, kanske i magen på en stormfågel någonstans i Nordsjöområdet.

Nu är det inte bara stormfåglar som kommer till skada utan även andra marina däggdjur dör av skräpet. I förlängningen hamnar skräpet i våra egna magar i form av mikroplast som kan finnas i de musslor vi äter.

Den 21 April i år inträffar Den stora kusträddardagen från Skåne till Norge. Om du vill vara med eller ordna en egen strandstädaraktivitet så är det bara att anmäla sig på kusträddarna.

Återvinning i Ho Chi Min City (Saigon)  foto Peter Domini

Jag har tillbringat några veckor i Vietnam, lärt mig en del om historien i detta land som har haft fred sedan 1975. Ett land som har tagit emot mycket ”skit” i form av bomber och kemikalier,(Agent Orange) och där konsekvenserna av detta fortfarande gör sig gällande.

Det man slås av när man reser runt i landet, som vi i väst kallar för u-land, är att det är i sådana här länder utveckling sker. De har förstått att det är nuet som gäller. Att jämföra med oss européer som  lever på det som varit och amerikanerna fortsatt lever på ” The American Dream”.

När det gäller återvinning i Vietnam vill jag nog påstå att återvinningsgraden är högre än hos oss, dels beroende på att man inte har några förbränningsanläggningar men framför allt för att insamlingen  i huvudsak sköts av människor i den informella sektorn som ser till att tillvarata allt av värde och som har förstått materials sanna värde.

Foto Stena Recycling

Tidigt på söndagsmorgonen den 4 december grundstötte ett Panamaregistrerat fartyg utanför Kalmar. Fartyget tog in vatten och räddningsledningen förstod att det var bråttom att  bogsera in fartyg till kaj och sanera det på förorenat vatten. Larmet gick till Stena Recycling i Nybro, som har dygnet runt-beredskap för att hjälpa kunder med olika typer av saneringstjänster.  När väl fartyget kom till kaj fanns Stena Recycling på plats för att påbörja saneringsarbetet. Efter 15 timmars arbete med att suga upp det oljehaltiga vattnet ur bland annat maskinrummet, kunde man konstatera att inget läckt ut i havet.

De omhändertagna föroreningarna transporterades sedan till Stena Recyclings behandlingsanläggningar. Efter olika typer av behandling är vattnet renat och kan släppas ut i havet igen, medan oljan kommer tillbaka in i kretsloppet som bränsle i industriella förbränningsugnar.  Genom ett gott samarbete mellan de olika aktörerna kunde olyckans omfattning begränsas till ett skadat fartyg.

Snöfritt i fjällen  Foto Peter Domini

Kriser kommer och går, men en del problem består. De senaste veckorna har den mediala fokusen riktats mot Grekland vilket har resulterat i oro på världens börser. I Thailand har stora delar av landet översvämmats med dödsfall och stora miljöskador som följd. I Sverige har vi inte haft så lite snö vid denna årstid sedan 1904, männiksor svälter på Afrikas horn.
Listan på kriser kan göras lång men en sak är säker. Kriser går oftast över.

Något som däremot inte går över är mängden växthusgaser i atmosfären. Att vi slagit utsläppsrekord är det få som har uppmärksammat, vilket i sin tur pekar på att klimatfrågan tycks ha fallit bort från dagordningen. En ljusglimt, enligt en studie från Max Planckinstitutet, visar på att vårt bidrag per person av växthusgaser minskar med åren. Toppen nås vid 60 år enligt de studier som gjorts i U.S.A. för att därefter avta. Varför inte koppla ihop pensionen med klimatpåverkan och belöna dem som lever klimatsmart? Kanske skulle vi rentav börja belöna alla som lever klimatsmart? Dags för nytänk!