Informationen når inte fram
Foto: Peter Domini. Humlegården, Stockholm.
Informationen når inte fram, ej heller soppåsen på denna bild som jag tog häromdagen i Stockholm när termometern visade på 14 grader minus. Det spelar tydligen ingen roll hur många miljoner som läggs ner på att informera om hur vi skall hantera vårt avfall, i slutändan handlar det om den enskilde individen och vad han/hon är beredd att ställa upp på.
Har vi tappat intresset efter Köpenhamn eller är det en markering om att man inte är nöjd med systemet?
Jag fick en kommentar från Anders Sund till mitt inläg om MRF-anläggningar.
Anders kommentar: Sverige har idag bland Europas högsta återvinningsgrader. Att i det läget snegla på tveksamma lösningar från Storbritannien där man ligger 20 år efter oss är bakvänt. Britterna har valt den här metoden för att att snabbt nå EU's minimimål. Det material som MRF's producerar är av mycket dålig kvalitet och exporteras nästan uteslutande till Sydeuropa eller Asien. Det återvunna glaset hamnar oftast som fyllnadsmaterial i vägar på grund av undermålig kvalitet. Returpapperet skulle aldrig godkännas av ett svenskt pappersbruk.
MRF är ett utmärkt sätt för åtevinningsföretag att bygga fast en kommun eller landsdel i ett insamlings- och återvinningssystem som kräver långa kontrakt. MRF är inte bra bra för miljön utan bra för återvinningsföretagen.
Vad gäller påståendet om att svenska pappersbruk inte skulle acceptera kvaliteten på pappret som kommer ur en sådan anläggning så finns det omständigheter som visar på raka motsatsen. Såväl SCA, Holmen och även finska UPM har byggt och bygger egna MRF-anläggningar i just England.
