foto Peter Domini                                          Samling vid pumpen på Björkö

Nu förstår jag hur människor har det som inte har tillgång till rent vatten, i fyra dygn har vi varit utan kranvatten. att vrida på kranen och få varmt eller kallt vatten ser vi som en självklarhet i denna del av världen. Så hur reagerar vi när det inte fungerar? Till att börja med är man handfallen, sen undrar man vart skall jag få tag på vatten och efter det dyker frågan om hur jag ska transportera det upp? Och den allra största frågan är: Hur ska jag sköta min hygien? 

I veckan som gick sprang ledningen mellan fastlandet och Björkö läck, en vattenledning som förser vår och andra öar i kommunen med färskvatten. Ledningen ligger på havets botten och det tog dykarna fyra dygn att hitta läckan. Det vi ser som så självklart när det gäller vatten är en lyxvara på många platser på denna planet. Att Svenska kyrkan i samma veva har en insamlingskampanj för just vatten till utsatta grupper kan ju vara en ren tillfällighet men jag tror att vi ute på öarna kommer att ge en extra slant.

foto Peter Domini                                                                  Björkö Hamn

Runt om i Europa och Sverige råder snökaos och på sina håll även sträng kyla, men inte här på västkusten. Den första snön kom natten mellan söndag och måndag, så lagom till jul pudras landskapet av den vita snön och allt blir mycket ljusare. Hoppas att den ligger kvar över jul och ger den rätta inramningen till årets största helg.

Denna jul kan vi glädja oss åt! Trots lågkonjunktur, uteblivna klimatavtal och nedläggning av SAAB har vi svenskar skänkt rekordmycket pengar till hjälporganisationer. Jag undrar om det är för att döva vårt samvete, för julhandeln slår uppenbarligen rekord i år igen. Årets julklapp lär bli en ”spikmatta”  och för dig som inte önskat en men ändå fått har jag ett tips: Häng upp den på väggen och använd den som anslagstavla, spikarna är utmärkta att sätta lappar på!

Jag önskar alla en riktigt GOD JUL!

foto Peter Domini                                                         Datasalen på COP 15

Är det  slutet på två epoker vi sett den senaste veckan? Jag menar SAAB som biltillverkare och FN som en institution som kan få världens länder att enas i en fråga?

Att epoken SAAB skulle sluta med nedläggning, visar klart och tydligt att ett företag måste gå med vinst annars överlever det inte och blir inte hållbart. Som den optimist jag är så tror jag att när sorgen har lagt sig och man orkar ta nya tag, så kommer den tekniska kompetens som finns i Trollhättan att skapa många nya framgångsrika hållbara företag.
 
FNs klimatkonferens COP 15 i Köpenhamn visade att 193 länder med så olika förutsättningar inte kan enas om en så viktig fråga som den om klimatet. Det kanske är bättre att världens 20-30 länder med de största utsläppen  satte sig ner och kom överens om hur de gemensamt skall lösa frågan om 2-gradersmålet. För de fattiga länderna kommer med största sannolikhet inte förorsaka att det målet överskrids.

foto Peter Domini

Alla stod vi där och väntade. Polisen, media, demonstranterna, nyfikna, aningslösa  och vem vet vilka mer. Ryktet hade spridits att kl 10.00 så skulle något ske på Nytorvet. Så där stod vi, spända av förväntan: De tio tv-teamen,   några radioreportrar samt ett femtiotal fotografer från olika håll i världen. Poliserna vankade av och ann, fler polispiketer  med  poliser anlände. Ett högt polisbefäl  sågs tala med en person som kanske var den som organiserade det hela. Vad pratade de om? Skulle de avvakta tills det kom tillräckligt med åskådare? Det hände inget och kl 10.00 började mediafolket nervöst se sig omkring och tala i sina telefoner för att stämm av om de var på rätt ställe.

Så helt plötsligt hörs det utifrån klungan rytmiska trumslag samtidigt som man tutade i sirener. Nu händer det! Men man slog på trumman i en kvart och så gick man därifrån. Ingen publik, ingen teater.

Är det möjligen så att närvaron av alla dessa kameror och poliser, triggar ett upplopp. En föreställning utan publik är ingen föreställning eller?

foto Peter Domini

Cop 15 får ses som en övning i demokrati. 35.000 är ackrediterade att deltaga på Cop 15 men endast 15.000 får komma in på Bella Center samtidigt. Hur kan man då tala om demokrati? Genom att kategorisera deltagarna beroende på vilka intressen de företräder kan man kvotera inträdet genom att man läser av passerkorten.
Konsekvensen av detta kan bli att du kommer till Bella Center och blir nekad inträde på grund av att den grupp du företräder har fyllt sin kvot för dagen.

Det går inte att bortse från att Cop 15 handlar om att marknadsföra Danmark eller ” Hopenhagen” som Köpenhamn kallar sig  i dessa dagar. För till syvende och sist handlar det om ” Big Business”  där de stora vinnarna är hotellen som veckan före jul är fullbokade vilket inte hade varit fallet utan Cop 15. Så vem drar det längsta strået den 18 december?  Världen eller Köpenhamn?

foto Peter Domini

Jag är i Köpenhamn på Cop15. Ute är det 5 grader varmt och regn mitt i december. Är det en vink om hur framtidens väder kommer att vara i denna del av världen eller är det bara en tillfällighet?

15.000 delegater från alla världens hörn har samlats i Köpenhamn för att under två veckor diskutera om och hur klimatfrågan ska lösas. Efter att ha vandrat runt i flera timmar och hört och sett olika intressegruppers ståndpunkter i frågan så undrar jag vad alla dessa människor kan tillföra. På min namnbricka står det att jag är observatör. Skulle man efter två veckor komma fram till någon form av gemensam handlingsplan för hur klimatfrågan ska tacklas så krävs det enligt min mening ett globalt ledarskap som ser till att det som överenskommits efterlevs. Hur detta skall gå till blir nästa nöt att knäcka.

Foto Peter Domini 

I går kväll var det så dags för årets återvinningsgala, ca 200 personer fanns på plats när branschen delade ut utmärkelser. Stena Technoworld fick utmärkelsen årets elektronikåtervinnare för sitt innovativa sätt att separera plast från uttjänta elektriska och elektroniska apparater, en metod där plast som är bromerad kan sorteras ut. Denna metod leder till att plast från dessa områden kan återanvändas i stället för att förbrännas . Jag själv fick ta emot  ett hederspris tillsammans med Per Ålund och Jonny Brändevall för vårt engagemang i ”Sopoperan” som spelades i Halmstad förra hösten. Det värmde.

foto Peter Domini

I Tyskland förs en debatt om vilken metod man ska använda för att öka återvinningen av landets uttjänta bilar. Enligt statistiken ligger Tyskland lägst i Europa vad gäller skillnaden mellan avställda fordon och antalet som skrotas i landet. För närvarande  skrotas 39 procent i landet och resten går på export , 2006 var  man nere på 16 procent. Dessa siffror ska jämföras med Sverige, Norge och England där antalet bilar som skrotas i landet i förhållande till de som ställs av är 90, 92 och 96 procent.

Den tyska återvinningsindustrin har sedan 2005 investerat i storleksordningen 100 miljoner Euro i ny teknik för att tillmötesgå kraven på ökad återvinningsgrad. Något måste göras, anser de, för att säkerställa att återvinningen sker i Tyskland och inte någon annanstans. De olika förslagen som diskuteras är införande av pant, ett fondsystem där även producenten blir inblandad samt en försäkringsmodell. Syftet är att säkerställa att ”bilskrotarna” får sina kostnader täckta vid varierande priser på järn- och metallskrot samt ökade transportkostnader men även för forskning och en eventuell fondförvaltning.

Jag tror inte att detta kommer att minska behovet av billiga bilar i Afrika.

I måndags höll jag ett anförande om hur vi på Stena upplever den finska affärskulturen på ett lunchseminarium på finska ambassaden i Stockholm. Arrangör var Invest In Finland och ämnet var såklart Cleantech. Seminariet lockade ett 80-tal deltagare som fick lyssna till mig och Johnny Åkerholm från Nordiska Investeringsbanken i Helsingfors. Och för att vi verkligen skulle förstå skillnaden mellan svenskar och finnar avslutade den finlandssvenske ståuppkomikern André Wickström med att belysa våra olika karaktärer.

Det jag fick med mig från denna lunch var en mängd spännande kontakter och en insikt om att  de nordiska länderna måste finna en plattform för  samarbete när det gäller Cleantechexport. Situationen är den att, förutom en del undantag, är de så kallade Cleantechföretagen små och till och med väldigt små och har därför svårt att nå ut i världen. Detta bekräftade Johnny Åkerholm tydligt i sitt anförande.

Det är kanske dags att börja agera tillsammans för att stärka den nordiska Cleantechbranschen? Vem tar första steget?

Nu har du chansen att bidra till skogens bevarande utan att det kostar dej ett öre! På hemsidan http://www.ettklickforskogen.se/ kan du "klicka" helt gratis och på så vis bidra till att en del av Sveriges gammelskog bevaras. Enligt Ett klick för skogen finns det idag bara 5 procent gammelskog kvar i Sverige, och eftersom utgör en viktig biotop för växter och djur är det viktigt att denbevaras. Idén går ut på klicka, vilket för dig vidare till den sponsors hemsida, som just nu står för bidragen.

Ett klick för skogen är en stiftelse som främst utgår från ideellt arbete för att rädda gammelskogar till eftervärlden. Ett gott exempel är Verleskogen i Ale kommun där man tillsammans med kommunen gick in och köpte skogen i syfte att bevara den. Den urbana människan glömmer ofta bort hur viktig skogen är ur rekreationssynpunkt och att den dessutom är en viktig del i det ekologiska systemet är det väl ingen tvekan om. Så gå in och "klicka" för att lämna ditt bidrag på någon annans bekostnad.

Sommar, semester, sol och bad. Bra före en del, sämre för andra. En del tål ju inte värme och solsken (fast det var inte dem jag tänkte på först och främst.) Jag tänker mer på oss båtfolk som kommer att få slåss om båtplatser med norrmän, danskar och tyskar  i våra redan trånga hamnar. Jag tror att den svaga svenska kronan gör att antalet besökare från våra grannländer kommer att öka i år. Detta är bra för Sverige men sämre för oss som seglar till Danmark eller Norge  där allt blivit 20% dyrare. Så vi får väl stanna hemma och trängas med våra "goa" grannar.
Nu tar min blogg sommarledigt och återkommer i augusti. Ha en skön sommar!

Vid  tisdagens Swentecseminarium  i Almedalen framkom det tydligt att när det gäller svensk miljöteknikexport så är det just nu mycket snack och lite verkstad.  De som deltog i debatten var Ola Alterå, Peter Eriksson, Birgitta Resvik, David Andersson, Åsa Ögren samt, från dansk industri,  Bjarne Palmström. Det som krävs om vi inte skall bli omsprungna av andra länder är en nationell samling. Den skall se till att rätt aktör,  med rätt kompetens och förutsättningar ägnar sig åt rätt sak.

Som det är nu tycks regeringen med Ola Alterå i spetsen skjuta från höften, vilket leder till förvirring och tappade initiativ. Näringsliv och kommuner måste komma överens  om sina respektive roller snarast när det gäller  frågan om export av "clean tech" . Tar vi inte chansen nu så är risken stor att tåget gått ansåg även Lennart Ekdal som ledde debatten.  

Rensa upp i röran nu!

Foton Göteborgspriset

Ja, då var det dags igen för tillkännagivandet av vilka som får Göteborgspriset för hållbar utveckling 2009.  De som tilldelats priset är trion Anna Kajumulo Tibaijuka, från Kenya , Enrique Penãlosa, från Bogotá samt Sören Hermansen  från Samsö i Danmark. Juryn har säkert gjort ett bra val, men att  gå ut med det  ett halvår i förväg gör att när det väl är dags för prisceremonin så har det mediala intresset svalnat. Jag tror att priset skulle bli mer internationellt uppmärksammat om det tillkännagavs på ett annat sätt.

Nu när priset har tioårs-jubileum är det kanske dags att ställa sig frågan om har priset fått samma status som Nobel- priset. Priset instiftades eftersom Göran Johanssons förslagtill Nobelstiftelsen om ett miljöpris inte togs emot som han hoppats. "Då gör vi la ett eget" sa Göran. Men några rubriker skapar Göteborgspriset knappast mer än i pristagarnas lokalpress.

Det kanske rentav är dags att tänka om och dela ut priset som stimulans till unga miljökämpar istället för som en bonus till de redan etablerade och framgångsrika.

foto Peter Domini

I tisdags var det premiär för Svenskt Ekonomiskt Forum på Marstrand , Temat var 3X3 för  Det Goda Livet  med underrubriker som integration, entreprenörskap och ledarskap.Trehundra deltagare har under två dagar i Societetshuset  på Marstrand lyssnat till en mängd intressanta talare, namn som landshövding Lars Bäckström, Roland Andersson - regionstyrelsens ordförande , Therese Albrektsson, Veronica Hedenmark, Tony Fang, Kjell A Nordström fanns på talarlistan.

Kung Carl XVI Gustaf  inledde dag två med att tala om vikten av  få fram unga ledare och vilket ansvar den äldre generationen har i form av stöttning. Efter Kungen kom Robert Kusén och berättade om sin resa från verkstadsgolvet till där han är idag som ledningsstrateg i Södertälje kommun. Från Sydafrika kom Keith Coats  med en intressant inblick i de globala trenderna och hur de påverkar affärer och ledarskap. Seminariet anordnades av Marstrandstopover och förhoppningsvis kan detta bli en årligen återkommande arena  för möten och nätverkande och - inte minst - inspiration.

Foto Peter Domini  Will Steffen                                                                  

Så skulle man kunna sammanfatta det föredrag  som hölls av professor Will Steffen på Ekocentrum  nu på eftermiddagen. Will Steffen är Executive Director Climate Change Institute  vid Universitetet i Canberra , Australien. Han har bland annat varit med i TVProgrammet  Planeten och är känd som den forskare i världen som bäst formulerar vår tids utmaningar .
Det som främst intresserar honom är sambandet människa - miljö och hur detta samband har bytt skepnad i den geologiska tidsålder,  då vi människor utgör en geofysisk kraft på planeten. Han kallar den era jorden befinner sig i som den Anthropocena. Där allt tyder på att den livsstil västvärlden anammat och som länder typ Kina , Indien och Brasilien nu eftersträvar att härma leder till kollaps.  För att undvika detta anser han att det är hög tid att humanister , filosofer, teologer ger sig in i debatten för att finna vägen till det hållbara samhället. Har dessa grupper gett upp hoppet eller vad är det frågan om?